(av Claude Auguste / redaktionen / foto: 20th Century Fox / animerad bild: Runwayml)
För ganska exakt 20 år sedan satt jag på bio, med en kaskad av förväntningar som inte hade något med vin att göra. En roadmovie? Två män? Napa Valley? Lät sommar, sol, vinrankor, det goda livet, eller hur? Det lät också en smula tråkigt. Men jag ville absolut se filmen, eftersom det i Sideways förekom en flaska som jag alltid hade velat dricka, som jag då ännu inte hade druckit och som jag först drack 2011: Cheval Blanc 1961 – kultmerloten från Bordeaux. Det jag sedan fick serverat i Sideways var en tillvaro som snarare virvlar upp damm än solsken – och samtidigt berättar förvånansvärt mycket om vin.
Sideways är en amerikansk film av Alexander Payne från 2004, som hade premiär i Europa i februari 2005, med Paul Giamatti som Miles Raymond och Thomas Haden Church som Jack på en veckolång tur genom Santa Ynez Valley i Kalifornien. Det som ser ut som en charmig vinresa är i själva verket ett kalejdoskop av medelåldersångest, krossade drömmar och två män som aldrig riktigt har trott på sig själva, och sällan trodde på sig själva, innan de gick vilse bland vinrankorna.
Vinet är i Sideways större utsträckning kuliss än tema – men en närmast perfektionerad sådan. Miles är en vinfreak, provare, överutbildad degustatör: Han vill att varje klunk ska betyda något, att varje vin ska vara en karta, en tanke. Hans eskapader – pratet om struktur, mineralitet och smak, hans dragning till Pinot Noir och hans ibland även verbala slag mot merlot från Kalifornien – är lika komiska som melankoliska.
”Om någon beställer merlot går jag. Jag tänker INTE dricka någon jävla merlot.” – den meningen kom, och en del av vinvärlden nickade. Även om den bara yttras under en scen blev det som kallas Sideways-effekten: Efter biopremiären i USA sjönk merlotförsäljningen något, medan försäljningen av Pinot Noir ökade kraftigt. I Sideways gjordes också upp med matchen mellan Bordeaux och Bourgogne på amerikansk mark.
Det var ingen vetenskaplig-önologisk maktdemonstration, utan ett kulturellt eko: Pinot blev en tankestjärna, merlot filmens lovsångs slagpåse. På barer, restauranger och i vinhyllor kände man plötsligt den där aningen av toyboy-snobberi som började i en roadmovie och steg till en kollektiv vinrekommendation.
Men Sideways är mer än en katalysator för en vintrend. Filmen visar hur kulten kring vin ofta har mindre att göra med druvor eller jordmåner och mer med projektion, meningsskapande och längtan. Här provas inte vin, utan levandegörs. Pinot Noir är inte bara smak, utan ståndpunkt, inställning, hållning – och merlot blir slagpåsen eftersom Miles inte står ut med sig själv.
Och så, i filmens final, detta ögonblick: Miles dricker i sin förtvivlan sin enda kultflaska – den världsberömda Château Cheval Blanc 1961 – ur en pappmugg på en diner. Inget dekadent glas, inga stearinljus, ingen publik. En kultikon som rycks ur sitt sammanhang – och helt enkelt bara är vin.
Det är kärnan: vin som ritual, vin som fast punkt, vin som en konstruerad utväg. Inte som statussymbol. Inte som etikett. Utan som kontaktyta mellan dem vi var och dem vi skulle kunna bli.
Sideways är en roadmovie om män, vin och havererade liv. En film om vin som egentligen inte ville handla om vin. Och kanske är det just därför den fortfarande är så närvarande – tillsammans med merlot-bashing, Pinot-kanonisering och den märkligt romantiska idén att en film kan påverka efterfrågan på en hel druvsort.
Det som filmen saknade då – och som framträder ännu tydligare i dag – är frånvaron av kvinnor som passionerade vinentusiaster. En kuriös ironi: En film om vin som framställer vinälskandet som en manlig bastion. Det kan ha verkat sentimentalt för 20 år sedan – i dag verkar det, tja, ofrånkomligt gammalmodigt. Och just däri ligger dess charm likaväl som dess begränsning.
Sideways är ingen undervisningsfilm. Ingen vinhandbok. Inget marknadsföringsverktyg. Det är en melankolisk, komisk, skruvad meditation över längtan och misslyckande – med vin som en av dess vackraste metaforer.
Och den visar också hur gårdagens denna betraktelse, denna film är.