(Gerhard Retter / Redaktion / Foto: Manfred Klimek)
Sydtyrolen är litet. Åtminstone på kartan. Knappt 5 800 hektar vinodlingar mellan Alperna, Dolomiterna, äppelodlingar, branta sluttningar och terrasser. Ett vinland som låter sig beskrivas med några få siffror – och ändå undflyr varje enkel beskrivning. För Sydtyrolen är inget vinområde som man förstår genom hektar, liter eller druvsorter. Sydtyrolen lever av motsatser. Alpint och medelhavsklimat. Tyskspråkigt och italienskt. Bondeland och designregion. Kooperativland och laboratorium för små vinodlare. Traditionellt medvetet och samtidigt häpnadsväckande rörligt. Sydtyrolen är så ”much much”.
Sydtyrolens egentliga juvelitet har föga att göra med åldern hos dess ofta mycket unga vinmakare. Den visar sig i tänkandet. I förhållandet till ursprung. I förhållandet till tradition. I förhållandet till förändring. Så uppstår här viner med friskhet, precision och ursprung. Viner som sällan verkar inställsamma och ändå har ett stort driv i drickandet. Viner som återspeglar sin omgivning: svala och klara i strukturen, samtidigt präglade av den värme som kännetecknar livet söder om Brennerpasset.
Sydtyrolen lever dock långt ifrån enbart av romantiska småföretag. Kooperativen i Alto Adige hör till Europas mest prestationsstarka och kvalitetsinriktade. De har i hög grad bidragit till att Sydtyrolen i dag internationellt inte bara uppfattas som ett vackert landskap, utan som ett pålitligt vinursprung. Just däri ligger regionens särprägel. Stora, högprofessionella vinerier existerar sida vid sida med små familjeföretag. Historiska klostervinerier bredvid unga low-intervention-projekt. Kooperativlogik bredvid radikalt parcelarbete. Vinrankorna växer mellan 200 och 1 000 meters höjd över havet, på kalk, porfyr, morän, dolomit, grus, lera, kvarts och vulkanisk berggrund. Mellan dag och natt ligger ofta temperaturskillnader som på andra håll skiljer hela årstider åt.
Resultatet är viner med spänning. Pinot Bianco med anmärkningsvärd arkitektur. Sauvignon Blanc med alpin friskhet i stället för exotisk överdrift. Chardonnay som inte behöver kopiera Bourgogne. Kerner som låter höjdläget smaka. Pinot Noir med mer nerv än muskelspråk. Lagrein, som blir allt mer precis. Och Vernatsch, kanske Sydtyrolens kulturellt viktigaste druvsort, som äntligen återigen förstås som det den kan vara: identitet i glaset.
Även Sydtyrolen kämpar med klimatförändringar, hagel, senfrost, stigande kostnader och förändrade konsumtionsvanor. Regionen startar dock från en ovanligt stark position. Ursprung, hantverk och premiumisering är här inga efterhandskonstruktioner inom marknadsföring, utan har varit en del av verkligheten i årtionden. Höga lägen är ingen romantisk kuliss, utan en strategisk fördel. Samtidigt växer en generation vinmakare fram som inte längre behöver bevisa att Sydtyrolen kan producera stora viner. De intresserar sig mer för precision än för effekter. För ursprung i stället för stilistik. För självständighet i stället för internationella förebilders igenkännlighet. Här är två producenter och två viner som jag vill presentera
Haderburg – Sydtyrolens stora tradition av mousserande vin
Vi börjar med Haderburg i Salurn: Familjen Ochsenreiter arbetar på Hausmannhof i Buchholz ovanför Salurn, på höjdlägen mellan 350 och 550 meter. Haderburg hör till de producenter som mycket oftare borde nämnas i den internationella diskussionen om mousserande vin. Förutsättningarna är idealiska: svala nätter, kalkhaltiga och sandiga vittringsjordar, traditionell flaskjäsning och lång lagring på jästfällningen. Men framför allt tålamod. Haderburg producerar inga mousserande viner för snabba effekter, utan för utveckling och djup.
Pas Dosé 2019 står som exempel för denna stil. Chardonnay och Pinot Noir möter precision, friskhet och struktur. Den uteblivna dosagen verkar här inte asketisk, utan självklar. Ingenting kamoufleras. Och ingenting behöver döljas. Resultatet är inget mousserande vin för mottagningen före maten. Det är ett vin som kan ledsaga en måltid. Ostron, crudo, skaldjur, fågel, svamp eller tryffel finner här ett mousserande vin (framställt enligt champagnemetoden) på lika villkor.
Kloster Neustift / Abbazia di Novacella – historia som en verklig fördel
Gammalt, men ungt i tänkandet: augustinerkorherrklostret grundades redan 1142. Klostervineriet Neustift räknas till världens äldsta aktiva vingårdar. Historien förvaltas här inte musealt, utan används produktivt. Den bidrar med erfarenhet, kunskap och kontinuitet. Och många gamla källarböcker som berättar många historier om vinframställning. Eisacktal har inom Sydtyrolen ett eget språk. Höjdlägena sörjer för friskhet och syra med spänst, vinerna verkar precisa, raka och aromatiskt klara. Knappast någon druvsort drar större nytta av detta än Kerner.
Kerner Praepositus 2024 visar varför denna sort har funnit sitt kanske mest övertygande hem i Eisacktal. Kerner kan snabbt bli för mycket: för aromatisk, för exotisk, för inställsam. Här sker det motsatta. Frukten förblir närvarande, men bärs upp av mineralitet, torrhet och struktur. Vingårdarna ligger mellan 650 och 750 meters höjd över havet. Moränjordar, glimmerskiffer, paragnejs och kvartsit präglar karaktären. De svala nätterna bevarar friskhet och spänning.
Praepositus verkar därför inte trendigt, utan tidlöst. Det passar till terriner, asiatiskt präglade rätter, fågel, kryddstark grönsakskökskonst eller lagrad bergsost. Med sådana viner blir det tydligt att aromatik aldrig är problemet. Problemet börjar där den inte längre har någon struktur.