Hans död kom oväntat och blev också ett slag i ansiktet på vinmiljön i Kremstal – då, 2018, när Walter Buchegger dog. Femtio år gammal. Efter frukosten. Mitt i arbetet. Han, den stormande, den som drev utvecklingen vidare, han som drog slutsatsen att börja göra moderna viner ur regionens stagnation i slutet av 1990-talet – och därmed också stöta bort gamla kunder och knyta nya vindrickare, yngre vindrickare, till sina viner med ett helt förnyat sortiment – framför allt inom den då snabbt växande krogscenen.
Efter Walter Bucheggers död stod hans partner Silke Mayr ensam – vinmakare, mor till deras gemensamma barn och nu också ansvarig för två vingårdar. Den egna vingården Vorspannhof Mayr och Weingut Buchegger, som Walter hade byggt upp. Det kunde ha inneburit slutet – för en av egendomarna, kanske för båda. Men för Mayr, en intellektuell och stark kvinna, var resignerat tänkande inget alternativ. Hon stod inte bara emot. Hon lyfte. I dag står namnen Mayr och Buchegger för kontinuitet och en för alla tydligt urskiljbar, sinnlig modernitet: för viner som hävdar framtiden.
Den som i dag öppnar hennes flaskor från de båda egendomarna känner allvar och precision, klarhet och, ja, också hållning. Inget inställsamt, villigt att behaga för behagandets egen skull, inget slumpartat, sådant som det ideologiska vinbruket länge föreskrev. Utan viner som optimalt speglar den lokala terroir som skiljer den lilla vinregionen från sina stora grannar, områdena Wachau och Kamptal, om än bara i liten grad. En av skillnaderna är vingårdslägena i områdets utkanter, där det svala Waldviertels skogar börjar – den trakt där den så kallade Böhmische Platte, den tjeckiska högplatån, börjar.
L’Acino Grüner Veltliner Ried Wolfsgraben (Vorspannhof Mayr) 2024 (9,50 €) visar hur mycket ursprung ett basvin kan rymma: ler- och lössjordar, som här ofta, 40–50 år gamla stockar, ståltank, knappt någon macerationstid – och ändå substans, sälta, en delikat spänning. Ingen rustik, enkel Veltliner, utan ett vin som träffar den mycket berömda, autoktona delikatessen hos druvsorten mitt i prick – den punkt som helt enkelt kan beskrivas som drickglädje.
L’Acino Riesling Gedersdorf Ortswein (Weingut Buchegger, 9,90 €) följer tätt därefter: ingen kopia av tyska rieslingviner, vilket här inte heller vore möjligt, inget sött eko av en kabinettvinsidé, utan stramt, stenigt, självständigt. Ett vin som visar hur den återuppväckta trenden för njutbara viner översätts från gården till handeln, som vid båda egendomarna, framför allt Vorspannhof, fortfarande präglas mycket starkt av gårdsförsäljning – den gamla, personligt drivna bondemarknaden hos vinodlarna, som i dessa tider är guld värd.
Därefter Rieling Kremsleiten 2024 (Vorspannhof Mayr, 15,50 €): terrasser, kargt, de gamla vinstockarna är ärvda från farfadern. Stenfrukt, persika, firn. Massivt i strukturen, friskt i anslaget. Ett vin med tyngd, utan att någonsin kännas tungt.
Däremellan Rote Veltliner Ried Tiefenthal 2023 (Weingut Buchegger, 16,50 €): rök, valnöt, hasselnöt, krusbär, hallon. Morbid, men aldrig rustikt. Våt lera, mörkt, sinnligt. En Buchegger rakt igenom – för det stora glaset, inte det lilla. Roter Veltliner har för övrigt föga eller inget gemensamt med Grüner Veltliner och odlades här redan när rövarriddare ännu härskade över regionens Donauland.
Med Riesling Erste Lage Ried Marthal 2024 (22 €) ställer Silke Mayr som en motpol: nöt, aprikos, persika, därtill en tanninton från sju timmars maceration som ger kraft och smak. Ståltank, klarhet, täthet. Och spännande spänning.
L’Acino Grüner Veltliner Ried Vordernberg 2023 (Weingut Buchegger, 26,50 €): rök, en viss rustik ton utan lantlighet, stockar från 1960-talet – även från ett subläge med det föga lockande namnet ”Ungut”. Det viktiga här är elegansen, som denna Veltliner framför allt i det bukiga bourgogneglaset spelar ut som ett ess.
Och som kronan på verket: Grüner Veltliner 3 Rosen (Vorspannhof Mayr, 37 €). De äldsta vingårdarna, bourgogneflaska – och också burgundiskt djup. Massivt, allvarligt, stort. Ett vin som aldrig vill vara en ornamentering, utan alltid ett statement.
Buchegger var en progressiv vinmakare. Han slog upp fönstren och släppte in frisk luft i Kremstal. Hans död var ett brott. Men Silke Mayr har ur detta brott format en linje som åter framhäver skillnaderna mellan de båda egendomarna mer än tidigare: två berättelser, två handstilar. Samtidigt skapar hon viner som inte berättar något om förlust, utan om nutid och framtid.
Det är kanske den största bedriften: att inte göra ett monument av katastrofen, utan ett sortiment som lever.