Vid 62 års ålder deltar framgångsrika människor normalt inte längre i några anställningsintervjuer. Särskilt inte om de heter Andrea Wirsching och har lett en av Tysklands mest kända familjeägda vingårdar. Weingut Hans Wirsching i Iphofen hör till Frankens stora namn, och dess historia sträcker sig tillbaka till 1630. Andrea Wirsching var verkställande direktör sedan 2016. Nu tar hennes 24 år yngre halvsyster Lena von Gemmingen över. Och Andrea Wirsching flyttar ut. ”Jag har redan tömt min lägenhet på vingården. Där ska den nya vingårdsförvaltaren bo.”
Den 1 oktober tog hon över ledningen av Karthäuserhof vid Ruwer: 28 hektar, nästan uteslutande riesling, omkring 120 000 flaskor om året. Godset grundades 1335 av kartusianermunkar och hör till de historiska monumenten inom tyskt vinbyggeri. Sedan 1811 har det varit i familjeägo, och i dag ägs det av Albert Behler. En ganska stor ny arbetsplats för en kvinna som i en ålder då andra funderar på pension skickade ut ansökningar.
Området är inte helt nytt för Wirsching. För 16 år sedan återvände hon till Iphofen från Schloss Saarstein vid Saar efter separationen från sin dåvarande man. Där hade hon uppfostrat tre barn. I Franken väntade henne ett familjeföretag med tydliga hierarkier. ”Det fanns vansinnigt många chefer. Min far var patriarken, då 77 år, i dag är han 93. Han sa till mig: Du sköter PR och marknadsföring. Och Lena skickar vi till Geisenheim för att studera.”
Halvsystrarna bestämde sig tidigt för att inte göra detta till ett familjekrig. 2011 grundade de sitt gemensamma vinprojekt Sister.Act. ”Med det ville vi visa att den gamla och den nya familjen hör ihop.” Andrea tog över allt mer ansvar, blev ordförande för nätverket Vinissima och lärde känna en internationell vinvärld där kvinnor sedan länge inte längre bara utförde administrativt arbete. ”Någon gång var jag i New York med fantastiska kvinnliga vinmakare och tänkte: Wow, nu har jag kommit fram. Nu kan männens fördomar också vara helt likgiltiga för mig.”
Hon var inte särskilt mycket av feminist på den tiden. ”Men i praktiken var jag det förmodligen.” Den gamla ordningen förblev ändå synlig länge: ”Fram till sin 90-årsdag undertecknade min far viktiga beslut. Det var inte alltid lätt att kommunicera.” Nu byter hon åter till en vingård med en manlig ägare. Återigen en patriark? ”Kanske. Men den här gången kommer jag utifrån, frigjord. De anser mig vara kompetent. Jag är inte dottern som sköter familjens vingård, utan en helt vanlig anställd.”
Framför allt återvänder Wirsching till en vinkultur som har präglat henne. ”Vid Saar lärde jag mig att smaka jordmån och region. Det spelar ingen roll vem vinmakaren är – så länge han inte förstör det fullständigt.” Och respekt: ”Plötsligt var jag inte längre prinsessan från min fars vingård.” Kvällar med Egon Müller, internationella gäster, branta vinberg. ”Man lär sig ganska snabbt att man inte får vara berusad när man klättrar omkring där.”
Framför allt ska riesling kabinett bli hennes projekt på Karthäuserhof. Wirsching funderar redan på en ”kabi-connection” mellan flera egendomar. ”Kabinett passar perfekt i tiden. Sju till tio procent alkohol, frukt och syra, detta enorma pirrande – det finns ingen annanstans i världen på det sättet. Det är unikt.” Millennials och generation Z sökte lättare viner med mindre alkohol. Hennes program för detta kan sammanfattas anmärkningsvärt kort: ”Fest är kabi.”
Bakom detta finns en allvarligare kritik av den tyska vinhistorien. För Wirsching börjar det stora misstaget med 1970-talets vinlag, nya druvsorter och en vinindustri som länge satsade på kvantitet. ”Därmed skadades den tyska stilen. Vi hade något internationellt unikt och tappade själva bort det ur sikte.”