Klimek: "Vad i hela friden har du på de Joniska öarna att göra? Du sa att du äntligen skulle göra klart den nya, hemliga funktionen i redaktionssystemet. Den skulle vi ju testa. Minns du? Jobba? Tjäna pengar? Sådana saker? Hörru, vad är det med dig?
Ziegler: "Ja, jag vet. Men det var en trevlig inbjudan. Och jag hade redan tackat ja för länge sedan."
Klimek: "En trevlig inbjudan! Underbart. Vår ekonomiska framtid hänger på nya funktioner i redaktionssystemet, och herr chefredaktören åker till en grekisk ö för att någon bjudit honom på ett trevligt sätt. Det kostade säkert pengar också. Vad ska det bli av oss? Snälla, vad ska det bli av oss?"
Ziegler: "Lugna ner dig. Det var inte alls dyrt. Vill du ens veta vad som hände på Zakynthos?"
Klimek: "Jag trodde att historien redan var skriven för länge sedan. Säg nu inte att du inte har skrivit någonting alls än."
Ziegler: "Förra gången bannade du mig för att min reseskildring lät som en uppsats skriven av en elev efter temaveckan. Så jag tänkte att vi helt enkelt kunde prata med varandra. Sedan skriver vi ner det också."
Klimek: "Så du lägger alltså ut det redaktionella arbetet på mig efter att du redan har varit på semester? En intressant affärsmodell. Nåväl. Berätta."
Ziegler (som om han läste från ett papper): "Zakynthos tillhör de Joniska öarna, som under århundraden präglades av Venedig. Därför har många gamla druvsorter bevarats där. Det låter till en början mycket romantiskt. Mitt första intryck var dock att det inte alls är så enkelt att göra ett bra vin av detta historiska druvmaterial. Den första dagen var vi, mer eller mindre oplanerat ..."
Klimek: "Stopp! Vilka druvsorter finns det över huvud taget där? Senast jag var i trakten var 1989. Då var jag fortfarande ung, och Grekland hade andra prioriteringar för mig – jag var där med min då blivande fru på en sorts förbröllopsresa."
Ziegler: "Det viktigaste vinet heter Verdea. Det är dock ingen druvsort, utan en vitvinscuvée. Namnet kommer från italienskans verde, alltså grön. Där har vi det venetianska inflytandet igen.
Minst 50 procent måste bestå av Skiadopoulo. Resten kan vinmakarna sätta samman av de tillåtna vita sorterna, till exempel Pavlos, som kan vara ganska örtig. I grund och botten har varje vinmakarfamilj sitt eget recept."
Vi hamnade oplanerat på en provning redan i början, en provning vi hade kunnat bespara oss. Vi nämner helst inte producenten. Redan vingården verkade oorganiserad. Vinerna var tyvärr likadana. Verdea, Skiadopoulo, låg syra, knappt någon mineralitet, lite örter. Allt ganska tråkigt. Svårt att dricka och ännu svårare att vilja lägga pengar på."
Klimek: "Så du åkte alltså till Grekland för att dricka dåligt vin. För det hade jag kunnat ge dig några adresser i Berlin."
Ziegler: "Det var ju bara början. Men jag fick redan intrycket att det här druvmaterialet är krävande. Man måste verkligen sätta sig in i sorterna för att få fram något av dem. Vissa vingårdar ligger på knappt 300 meters höjd över havet. Och om man köper in druvor måste naturligtvis även deras kvalitet vara god."
Klimek: "Det låter fortfarande inte som någon turistisk framgångssaga. Vad hände sedan?"
Ziegler: "Samma dag var vi hos Grampsas. Det måste man verkligen nämna. Betydligt bättre viner. Fortfarande snarare låg syra, men nu örter, stenfrukt, citronskal och mer struktur. Där provade vi också Goustolidi och Pavlos.
Det intressanta var att sorternas grundläggande karaktär inte förändrades helt. Men plötsligt märkte man att någon hade ägnat sig åt dem på allvar. Det fanns arbete i glaset."
Man kommer först till en producent där en hel del går huller om buller och dricker ett tråkigt vin. Sedan besöker man en välskött producent vars folk vet vad de gör. Och plötsligt finns där mer syra, mer mineralitet, mer precision. Omsorgen som man uppfattar på vingården återfinns i vinet."
Klimek: "En sensationell upptäckt: Bra vinmakare gör bättre viner än dåliga vinmakare. För det behöver vi omedelbart forskningsanslag från Europeiska unionen."
Ziegler: "Gör dig bara lustig. Den här kontrasten hjälpte mig faktiskt. Gamla druvsorter är ju inte automatiskt fantastiska bara för att de är gamla. Ibland är de helt enkelt bara gamla. En druvsorts historia gör inget bra vin."
Klimek: "Åtminstone en mening som gör att din resa långsamt börjar löna sig."
Ziegler: "Och hos Grampsas tillkom även mognaden. Vi drack lagrad vit Verdea. Ett eller två år extra gjorde en tydlig skillnad. Plötsligt hade några av vinerna också den syra och balans som jag hade saknat tidigare.
Det är bara ganska arbetskrävande. Jämfört med andra druvsorter och regioner verkar ett gott vin här uppstå varken särskilt enkelt eller billigt. En lagrad flaska Verdea kan vara fantastisk. Men vinmakaren skänker inte bort det resultatet."
Klimek: "Så ändå lite som vårt redaktionssystem: gammalt och dyrt."
Ziegler: "Om du inte avbryter mig hela tiden kommer jag till det finaste besöket. Nästa dag var vi hos Solomos Winery. Där arbetar Konstantina Solomou, dotter till Anastasios Solomos, med vinframställningen. En otroligt smart kvinna. Hon förklarar sina viner med en entusiasm som förvandlar varje provning till ett litet sensorikseminarium. Hon gestikulerar, ser en rakt i ögonen, skrattar. Man måste bli förälskad i henne. Och i hennes viner också."
Klimek:" Jag hoppas att vi hinner komma till vinet innan den här historien slutar i My Big Fat Greek Wedding."
Ziegler: "Däremellan provade vi också olivolja. I små runda glas. Vi skulle värma och gnugga dem mellan händerna, som om vi tillsammans försökte frammana den olfaktoriska flaskanden."
Klimek: "Det låter som ett evenemang där jag hade gått ut efter tio minuter för att röka en cigarett. Trots att jag inte röker längre."
Ziegler: "Verdean där, jag tror att det var årgång 2025, hade i alla fall riktigt fin syra. Ett utmärkt vin. Vi köpte några flaskor och öppnade genast en på terrassen efter provningen."
Klimek: "Att tro är att inte veta." Men äntligen en flaska som inte kräver en pedagogisk förklaring. Och de röda?"
Ziegler: "Där finns framför allt Avgoustiatis. Ön har så att säga sin egen röda blockbuster. Gissa vilken månad druvorna mognar."
Klimek: "I Depp-månad?"
Ziegler: "Haha. Namnet syftar faktiskt på att druvorna mognar i augusti. Den förmodligen bästa Avgoustiatis drack vi hos Grampsas. Ett fint rödvin som absolut kan konkurrera internationellt. Sorten har enligt min mening ingen särskilt utpräglad, omisskännligt grekisk aromatik. Men den kan mogna mycket väl.
Vi provade olika årgångar, tre och fem år gamla viner, med en mycket behaglig, fin oxidativ utveckling. Särskilt imponerande var en mogen Avgoustiatis från en 120 år gammal vingård med oympade stockar. Den hade fortfarande gott om potential."
Klimek: "Jag slår vad om att Avgoustiatis mycket snart blir Julioustiatis om klimatet fortsätter så här. Men 120 år gamla vinrankor? Nu blir det intressant. Du borde ha börjat historien med det i stället för att berätta om din orala olivoljemassage."
Ziegler: "Sedan rotade vi till och med runt i lagret. En av mina följeslagare var särskilt ihärdig och drack sig tillbaka ända till årgång 2017. För den betalade vi också mer än 50 euro per flaska. Direkt från gården, märk väl."
Klimek: "Vänta nu?! Nyss förklarade du för mig att resan inte var dyr. Nu köper ni rödvin för över 50 euro flaskan direkt från gården på en grekisk ö, efter att ha druckit er igenom halva vinkällaren?"
Ziegler: "Vi drack upp flaskan på plats direkt efter maten."
Klimek: "Jaså. Då var det naturligtvis en investering i den journalistiska kvalitetssäkringen. Jag tar tillbaka allt."
Ziegler: "Hos Solomos var Avgoustiatis också bra, men där provade vi inga mogna årgångar.
Rosévinerna gjorde mig något besviken. Hos Solomos hade vi Rosé Sec. Några bär, lite frukt i doften, men bakom det saknade jag spänning. Låg syra, knappt någon mineralitet. Utan tvekan en ordentlig rosé, bara lite för beskedlig för min österrikiska, syrasuktande gom."
Klimek: "En wienergom på en grekisk ö. Det var förr eller senare tvunget att leda till diplomatiska förvecklingar."
Ziegler: "På det hela taget var Zakynthos i alla fall mycket intressant. Just eftersom inte allt var fantastiskt. De historiska druvsorterna har potential, men de kräver mycket av vinmakarna. Och de bästa producenterna visar vad som är möjligt. Det är väl egentligen en fin historia."
Klimek: "Ja, på något sätt. Framför allt eftersom den bevisar att vinvärlden inte kan räddas enbart av gamla vinrankor, vackra landskap och venetiansk historia. I slutändan måste vinet smaka gott. En förvånansvärt oromantisk insikt för en resa till en grekisk ö."
Ziegler: "Där ser du. Ska jag berätta om Kefalonia också?"
Klimek: "Men snälla, inte!"
Vingårdarna
Ett särskilt tack riktas till Marinos Demetriou från Novinophobia, oenolog, kavajbutiksägare och förmodligen en av Cyperns mest energiska vinpersonligheter. Han organiserade den här resan. Vi kommer snart att tala mer utförligt om honom – förutsatt att redaktionen har säkrat sin ekonomiska framtid fram till dess.