(Claude Auguste)
Dry January står för dörren. Ännu ett år, ännu ett försök, ännu en ansats att förklara en hel månad som en moralisk reningszon. Det som 2024 började som ett popkulturellt korståg – mot alkohol i allmänhet och vin i synnerhet – skulle i januari för första gången kunna märkbart förlora i genomslagskraft. Den första kampanjvågen var högljudd, skrikig och missionerande: en perfekt allians mellan två miljöer som annars inte har något gemensamt. Å ena sidan religiöst laddade nykterhetspredikanter, som definierar alkohol som en moralisk fara. Å andra sidan den hypermedvetna wellnessfraktionen inom den urbana borgerligheten, som upphöjer askes till en dygd. Båda har funnit en motståndare i vinet som lämpar sig väl för symbolpolitik: för gammalt, för fritt, för sinnligt, för svårkontrollerat.
Men i januari kan något tippa över. Det börjar stå klart att många människor inte längre helhjärtat ställer sig bakom berättelsen om vin som ett samhällsproblem. Tolkningsföreträdet vittrar sönder. Tröttheten växer. Den egna upptrissningen under de senaste åren – vin som fiendebild, njutning som något misstänkt – känns utsliten. Människor står nämligen bara ut med kampanjiver i begränsad utsträckning. Och ingen finner en identitet i avhållsamhet som håller längre än den kalendermånad som ramar in den.
Naturligtvis kommer många även 2026 att minska sin konsumtion. Det är också bra och förnuftigt. Men mellan en klok paus och en moralisk mission ligger hela världar. Och det är precis där distansen uppstår. Frågan tränger sig på: går det fortfarande att förklara kriget mot vin utan att det blir skrikigt? Utan överdrifter. Utan hotfulla gester. Utan försöket att kulturellt nedvärdera njutning.
Den kommande debatten kommer sannolikt att bli högljudd ännu en gång. Men om den fortfarande har samma kraft som tidigare år återstår att se. Människor har nämligen sedan länge förstått vad som ligger bakom budskapen: ingen verklig hälsodebatt, utan ett maktspel om tolkningsföreträde. Inte riskupplysning, utan kontroll. Inte upplysning, utan fostran.
Vinet kommer denna januari inte att klara sig tack vare något heroiskt försvar, utan tack vare normalitet. Eftersom njutningen inte försvinner. Eftersom kulturen består. Och eftersom människan, trots all vilja till förändring, bara har svårt att stå ut med en sak: moraliserande undervisning utan smak.