av Manfred Klimek / WELT am SONNTAG
Det luktar av jord, av stall, och, inbillning eller inte, av vitpeppar. En traktor brummar i fjärran, Oder och den polska gränsen ligger mindre än tio kilometer bort. Ingenting antyder det som sedan möter en i glaset – förträffliga viner; framställda där vinodling egentligen inte borde vara möjlig. Men det går. Och hur det går. Välkommen till Weingut Patke – Brandenburgs tveklöst djärvaste plats när det gäller vinodling. En vingård med alla bekvämligheter (även ett slags gårdsservering), som man kan nå från Berlin med regionaltåg. Här blir nordost plötsligt så sydligt som vi aldrig hade kunnat föreställa oss.
Impulsen kom inte från vinvärlden, utan från byggarbetsplatsen: Matthias Jahnke, jordgubbsodlare, byggentreprenör, en man som tar tag i saker innan han börjar tvivla, planterade sina första vinrankor 2016. Platsen: Pillgram, som dittills främst präglats av banal konventionell jordbruksdrift och vidsträckthet. Vin var inget samtalsämne här, även om det finns gamla anteckningar som visar att vinodling tidigare förekommit här och i grannlandet Polen – under den varma perioden på vår kontinent för cirka 700 år sedan.
I dag växer på knappt fem hektar en samling robusta druvsorter som verkar som skapta för vår tid: Solaris, Johanniter, Sauvignac, Regent. Alla är Piwi-sorter – svampresistenta sorter, framtagna för minskad användning av växtskydd, för odling på svåra platser, för det som komma skall. Men här finns också Weißburgunder från klassisk druvförädling – framför allt ”S” 2023 (för närvarande slutsåld, pris cirka 16 euro) rinner ner som ett vin från Pfalz eller Steiermark: lite citrus, mer stenfrukt, kvitten, vilket är ovanligt, helt balanserat och överraskande saftigt och kraftfullt i smaken. Ren njutning!
Men Matthias Jahnke tänker inte bara i vinrankor, utan också i möten. I vingårdens gårdsbutik som öppnar sig brett mot den märkiska slätten, njuter besökarna av Jahnkes egengjorda salami, regionala ostar och sköljer till sist ner det hela med en jordgubbslikör från den egna produktionen. Det är en scen som hämtad från Sydtyrolen eller Friuli – fast här vid Brandenburgs östra utkant. Hela ensemblen liknar ett ruralt mikrokosmos, långsamt och avspänt, men inte bakåtsträvande.
I vinkällaren arbetar Romano Voß med en stil som inte fjäskar, men alltid behagar. Vinerna visar ryggrad: Solaris med salt precision, Johanniter med nästan alpin nerv, det röda Regent som en oslipad karaktär med kärnfullt temperament. Mycket får mogna i ståltank, en del ligger på den fulla jästfällningen – och allt vittnar om en personlig prägel som vill och kan mer än vi gärna vill tillskriva den.
Att samtidigt Pinot Iskra (14,50 euro), som buteljeras exklusivt för Berliner Weinladen Schmidt, sedan länge har blivit ett av husets mest efterfrågade vita viner, säger mycket om självförtroendet i denna nya scen. Torrt, fruktbetonat, med toner av vita blommor, förvånansvärt mycket vinbär och lite rabarber, är det inte bara modernt – utan också stilsäkert. Finns också där: Patkes Souvignier Gris (12,90 euro), ett underbart sommarvin.
Att numera omkring 90 procent av flaskorna stannar i regionen Berlin-Brandenburg beror inte bara på närheten, utan framför allt på att det här inte finns någon vintradition. Vinerna är framställda för vinvärldens kommande nu – svala, rena, oförställda. Och gästerna som kommer hit från Potsdam eller Friedrichshain tar ofta med sig mer än bara några flaskor: en känsla av att något håller på att förändras här. Inte bara klimatmässigt – utan också kulturellt.
Arealen ska växa till 15–18 hektar. Och om mousserande vin en dag också tillkommer, något man satsar stort på hos Patke, blir det ingen utvikning utan en fortsättning på det som redan länge har tagit sin början.
För Weingut Patke är inte längre ett experiment. Det är beviset på att vinentreprenörer kan skapa sitt terroir. Även där man hittills inte har sett någon sådan möjlighet. Med mod, förnuft och en vass kniv för salamin.