(Manfred Klimek / Foto: Thomas Schwarz, Kloster am Spitz – en modern man)
Det märks. Inte vetenskapligt – det återstår fortfarande att undersöka. Inte representativt. Men tillräckligt tydligt för att vara värt att fundera över. Varje gång jag skriver om alkoholsvaga eller avalkoholiserade viner kommer de skarpaste invändningarna nästan uteslutande från män. Oftast från min generation. Ibland något yngre. Sällan under fyrtio. Nästan aldrig från kvinnor. Anklagelserna liknar varandra påfallande mycket. Det har inte längre något med vin att göra. Det är ett svek mot en flera tusen år gammal kultur. Det är marknadsföring. Det är kapitulation. Tonen påminner mindre om en provning än om en kulturkamp.
Det handlar sedan länge inte längre om kvaliteten. Den har förbättrats dramatiskt hos vinvärldens nya produkter under de senaste åren. Moderna metoder återför i dag många aromämnen från alkoholen till det alkoholsvaga vinet. En produkt byggd på avstående har blivit en ny vinkategori. Den som förnekar detta provar inte längre. Han försvarar en föreställning. Kanske är det just där det lönar sig att blicka bortom vinet. Även bilindustrin upplever för närvarande något liknande. För många män är förbränningsmotorn långt mer än ett tekniskt system. Den står för frihet, kontroll, prestanda och en viss självbild. Därför diskuteras elbilen inte bara tekniskt. Den bekämpas kulturellt. På liknande sätt förhåller det sig med vin. Alkoholen är för vissa inte bara en beståndsdel i en dryck. Den hör ihop med en föreställning om manlighet, njutning och suveränitet. Den som rör vid det rör vid självbilden.
Det betyder inte att män i grunden dricker mer konservativt. Men de försvarar oftare de ritualer som de växte upp med. Kvinnor verkar ofta hantera detta mer pragmatiskt. Många dricker i dag mer medvetet, vill kunna njuta av ett glas vin till lunch utan att bli trötta efteråt eller söker alternativ till det klassiska tolv- eller trettonprocentiga vinet för en lång restaurangkväll. Bakom detta ligger sällan ideologi. Oftast handlar det om vardagen. Det är precis där vinodlingens egentliga försummelse börjar.
Under årtionden orienterade sig branschen i påfallande hög grad efter ett manspräglat ideal: stora rödviner, hög alkoholhalt, maximal koncentration, så mycket extrakt som möjligt. Även många vita viner blev allt kraftigare. Det som tidigare betraktades som slankt framstod plötsligt som ofullständigt. Samtidigt hade kvinnliga konsumenter sedan länge förändrats. De ville absolut inte ha mindre kvalitet. Ofta ville de bara ha mindre alkohol. Vinodlingen lyssnade länge på de högljuddare rösterna. Och det var ofta män. Samtidigt hör kvinnor i dag till de mest pålitliga köparna av kvalitetslivsmedel och kvalitetsdrycker över huvud taget. I många hushåll fattar de besluten om inköpen, intresserar sig för ursprung, hållbarhet och hälsa och är ofta mer benägna att förutsättningslöst prova nya produkter. Just denna grupp underskattades anmärkningsvärt länge i utvecklingen av nya vinstilar.
Det handlar inte alls om att ersätta det klassiska vinet. Stora rieslingviner, mogna Bordeauxviner eller mogna blaufränkisch- eller spätburgunderviner kommer att behålla sin plats. Ingen kräver att de ska avskaffas. Men varför skulle en modern vingård inte lika självklart kunna framställa ett övertygande vin med sex eller sju procents alkohol? Varför skulle en alkoholfri Sauvignon Blanc tas mindre på allvar än en rosé eller en Pet Nat? Vinet har alltid varit som mest framgångsrikt när det har skapat nya tillfällen.
Det är därför mycket sannolikt att vi just nu inte upplever ett generationsskifte, utan ett kulturbyte. Frågan lyder inte längre om ett vin har tolv eller noll procent alkohol. Frågan är om det skänker glädje. Om det passar till maten. Om vi vill beställa ett andra glas. Allt annat avgör marknaden. Och kanske borde just männen i min generation tillåta sig en tanke. Nästan allt som vi i dag tar för självklart betraktades en gång som helgerån inom vinvärlden: temperaturkontroll. Rostfri ståltank, skruvkork, biodynamik, orange wine, naturvin. I dag är det knappast någon som grälar om det längre.
Varför då inte också under sex procents alkohol? Inte för att det klassiska vinet försvinner. Utan för att vinvärlden har blivit större.