(Manfred Klimek / Mixology)
Vi tvekar instinktivt inför den här frågan. För många superlativ, för många reflexmässiga motargument, för många goda viner som också skulle kunna göra anspråk på titeln. Och ändå tränger sig just denna fråga på när man dricker Cuvéen Marsannier från Knipser – inte av nationell överdriven entusiasm, utan av saklig förundran. För detta vin ifrågasätter inte bara stilistiska vissheter, utan också geografiska.
Marsanne och Viognier är främmande inslag i Tyskland. Druvsorter utan tradition, utan lobby – noll förväntningar. Just däri ligger vinmakarnas frihet. Medan tyska vita viner ofta brottas med historiskt framvuxna kategorier – Riesling här, Spätburgunder där – satsar Knipser med Marsannier på ett radikalt perspektivskifte: inte försvara ursprunget, utan hävda kvaliteten.
Marsanne är samtidigt den tysta stjärnan i denna cuvée. I Hermitage, ett av världens mest prestigefyllda vita vinlägen, framställs av Marsanne – ofta tillsammans med Roussanne – några av de mest lagringsdugliga och djupaste vita vinerna över huvud taget. Viner som ofta verkar slutna i sin ungdom, men som med luft och tid utvecklar ett nästan orubbligt lugn: nötiga, örtiga, salta, med den där inre vibrationen som inte uppstår ur syra, utan ur struktur. Marsanne är ingen aromatisk druvsort (även om dess doft och arom kan verka kraftfulla), ingen som försöker blända. Den är välbyggd från början. Och behöver inte förädlas genom fat och jäst.
Viognier levererar däremot motvikten. Också doft, ett uns mer textur, bredd i anslaget och framtoningen. Men även här visar Knipser en anmärkningsvärd disciplin. Viognier i Marsannier förblir tygvad, tippar inte över i det parfymerade, utan fungerar som en medvetet använd accent. Vita blommor, gul frukt, en antydan till exotik – mer antydan än påstående. Tillsammans bildar det en cuvée som förblir förvånansvärt sval, trots att den består av druvsorter som man vanligtvis förknippar med sydlig yppighet.
Det som gör detta vin så anmärkningsvärt är dess självklarhet. Det vill inte förklara varför Marsanne och Viognier fungerar i Pfalz. Det gör det bara. Gul frukt, diskret kryddighet, en lugn, tät kärna, därtill en textur som bär vinet längre än man förväntar sig. Ingen syraexplosion, ingen fatton som bevisföring. I stället: balans, djup, drickbarhet. Ett vitt vin som blir allt mer självsäkert med varje klunk.
Det är här den slutliga relevansen börjar – framför allt för gastronomin. Marsannier är ingen solist för provningar, utan ett vin för bordet. Det fungerar till fisk, fågel, kalv, grönsaker – och förbluffande bra till ost. Det blir inte överväldigande – trots sina anspråk på att vara ett märkligt specialvin.
Att ett så ovanligt vin kommer just från en av Tysklands populäraste vingårdar är förstås ingen motsägelse. Knipser har behärskat denna konst i åratal: att göra ambitiösa viner som inte uppträder elitistiskt. Marsannier är inget intellektuellt provokationsvin, utan ett erbjudande. Ett som tyst men bestämt säger: Tysk vitvinskultur behöver inte sluta vid tyska druvsorter.
Är det alltså Tysklands bästa vita vin? Kanske är det fel fråga. Den bättre lyder: Vilket annat tyskt vitt vin vidgar just nu horisonten så konsekvent, utan att samtidigt konsekvent anstränga sig för att framhäva sitt tyska ursprung? Och plötsligt blir listan mycket kort.
(Mer om Knipsers viner i nästa tryckta utgåva av barmagasinet ”Mixology” – Meininger Verlag)