(Den här texten publicerades tidigare i WELT am SONNTAG, den utlovade Tirol-texten ligger hos vår medieadvokat, som ännu inte vill godkänna den. Den kommer i morgon)
Österrikare (jag) möter Östreicher: vinodlarna Kerstin och Richard Östreicher i Sommerach vid Main. Lager på lager tränger vinrankorna här sedan århundraden ner i jorden och suger upp vatten och mineralsalter ur en jordmån som i sin tur består av gamla rötter från sedan länge vissnade vinrankor – ursprungets DNA. Kerstin och Richard Östreicher känner till detta DNA och arbetar fram det så gott de kan. Och de kan det mycket väl. Vi sparar ytterligare ord och går direkt till vinerna.
L’Acino Silvaner Gewanne ”Augustbaum” 2022 cirka (€ 34,00). Dracks klockan 10 på förmiddagen, när tungan och gommen ännu knappt hade störts av någon mat. Det låg 12 månader på den totala jästfällningen, i ett begagnat franskt tonneau – ingen attityd, bara substans: kvitten, florala antydningar, en aning hallonsprit – men utan sötma. Frukten är inte ung, utan vuxen i varje fas. Denna vinets glans avvisades fem gånger vid provningen för provningsnumret, innan man till slut släppte igenom det. Det säger mig att de gamla översteprästerna bland vinprovarna inte förstår samtidens modernitet. Augustbaums saftighet är ingen effekt, utan ett aggregationstillstånd. Det finns cirka 2 000 flaskor, fler behövs inte. När något har formats i stället för att designas.
2023:an från samma läge? Den är (€ 36,00) rustikare, men på intet sätt grov. Mer flodbädd än promenadstråk. Doften påminner om Bourgogne, kanske om Mâcon, eller om en Marsanne från ett högre läge. Också det är en form av identitet: att inte vara där, och ändå vara som där.
Chardonnay Rossbach 2023 (€ 65,00) känns som gjuten i ett stycke: fatjäst hos Damy och François Frères, trä från skogarna som också försörjer Meursault. Kloner från just därifrån. Texturen är fint spänd, som membranet på ett instrument. Spontanjäst, 1 500 flaskor. Inte ett vin att beundra, utan att dricka och därefter falla på knä i tacksam bön.
Nästa flaska: Silvaner ”Maria im Weingarten” 2022 (€ 42,00). En vingård nedanför ett kapell (därav Maria), på lerig järnhaltig kalksten. Klassiskare än Augustbaum, men med kantigt djup. Ett vin som definierar sina egna konturer – mer dramatiskt än vad andra tyska viner förmår.
Och röda viner? Ja, naturligtvis. För röda viner från Mainfranken räknas för mig ofta till världseliten. Östreicher Spätburgunder (Pinot Noir) från Gewanne ”Rosen” 2018 cirka (€ 52,00) – endast 1 000 liter, delikat elegant trä. Jordarna: sandig lera, musselkalk, 20 meter från Main, 3,4 meter över flodnivån. En elegant kryddighet genomsyrar Rosen, som om den enbart kom från själva jorden. Ingen aromatisk uppväxling i källaren, utan tektonisk spänning som uppstår i vingårdarnas jordar. Den som smakar noggrant finner här en linje som skulle kunna följas ända till de bästa lägena i Côte de Nuits.
Spätburgunder Gewanne Katzenkopf 2023 (€ 68,00) låter 20 % ny ek spela med: en tydligt definierad struktur, ett slags beslut som man bara fattar när man vet vad man vill. Spätburgunder Gewanne Hallburg (28 euro): körsbär, cassis, mynta, marsipan, rosmarin – en italiensk by i januari, när gatorna är tomma men luften fortfarande doftar av festen.
Östreicher Weißburgunder Hölzlein 2023 (€ 35,00) är mineraliskt in i märgen: planterat 2000 och snarare Mercurey än Mittelfranken. 2024:an visar mer drag, men håller sig på samma linje. Ursprung är här ingen livförsäkring, utan ett verktyg.
L’Acino Silvaner ”sur lie” 2023 (€ 22,00): lätt grumligt, tätt, dramatiskt i doften. Persika, bönor, hasselnöt, valnötsskal – ingen effekt, utan skiktning. Jordmånen är musselkalk, men intrycket är nästan alpint. En Silvaner som talar som en bourgogne, utan att imitera språket. Före den: Maria. Före den: Augustbaum. Det är ett system av satser som stöder, motsäger och slutligen kompletterar varandra.