Rödvin hör till världskulturarvet. Är det förmätet? Nej! Världskulturarv inte i officiell bemärkelse, eftersom UNESCO uppenbarligen har annat att göra än att hälla i sig ett historiskt relevant glas rödvin. Men knappast någon annan jordbruksprodukt har följt vår civilisation så länge och samtidigt gett upphov till en jämförbar kultur. Romarna bär huvudansvaret för detta; för omkring 2 000 år sedan skilde de redan mellan enkelt vin och stora viner, och de kände också till lägen, parceller, ursprung, årgång och mognad. Där romarna var, blev oftast också vinrankorna kvar.
Även två av de viktigaste kärlen i vår vinkultur har i hög grad rödvinet att tacka för sin karriär. Trätunnan, som utvecklades av kelterna, etablerade sig först i Romarriket som ett mer praktiskt alternativ till amforan, och den stabila glasflaskan från 1700-talet gjorde tillsammans med korken en ny dimension av mognad och transport möjlig. Vin blev något som vi inte bara kunde dricka, utan också lägga undan i källaren åt våra barn. Idén att ett stort rödvin efter 30, 50 eller till och med 70 år inte bara fortfarande är njutbart, utan kanske vackrare än i sin ungdom, hör till dess största kulturella bedrifter.
Åtta av dem har jag valt ut här. Naturligtvis är en sådan lista orättvis. Och den begår ett nästintill kriminellt sakrilegium: inget vin från Bourgogne finns med. Ingen La Romanée, ingen Musigny, ingen Chambertin. I stället kommer Pinot Noir från Burgenland. Eftersom det är vin historiens mest lyckade kulturella appropriering
BURG RAVENSBURG – BLAUFRÄNKISCH 2024
Låt oss börja med ett tyskt vin, dessutom ett enkelt vin. Ravensburgs Blaufränkisch växer i Sulzfeld i Kraichgau, på mäktiga gipskeuperjordar. Druvsorten har där en förvånansvärt lång historia; Blaufränkisch, eller Lemberger, hör inte bara hemma i Österrike och Ungern, utan har sedan århundraden också funnits i sydvästra Tyskland.
Den här 2024:an visar varför vi inte enbart borde tala om Spätburgunder när det gäller tyska rödviner. Blaufränkisch kan vara mörk, kryddig och kraftfull och ändå ha en syra som bär den genom årtionden. Men den här har en alldeles egen ton: sval, förvånansvärt kraftfull krita, ett stänk grafit, lite eukalyptus. En munfull enkelt drickvin – nästan beroendeframkallande.
(Inköpskälla: Hawesko Tyskland)
LES FORTS DE LATOUR 2009
Ett andravin där begreppet någon gång blir meningslöst. Les Forts de Latour kommer inte bara från druvor som inte var tillräckligt bra för Grand Vin från Château Latour, utan huvudsakligen från egna parceller och utkanterna av den berömda Enclos. 2009 tillkommer att Bordeaux upplevde en av sina stora moderna årgångar: mycket sol, fullt mogna druvor, enorm koncentration och ändå tillräcklig friskhet. Hos Latour blev redan Grand Vin monumental – och Les Forts drog nytta av samma exceptionella år.
Assemblagen består av omkring 65 procent Cabernet Sauvignon, 32 procent Merlot samt små andelar Petit Verdot och Cabernet Franc. Det är betydligt mer Merlot än i Grand Vin och förklarar en del av dess charm: svarta vinbär, björnbär och körsbär, därtill en aning grafit, tobak, cederträ och lite mynta. Vinet har en enorm substans, men ingen tyngd; efter nu 17 år börjar tannin, frukt och flaskmognadens kryddighet förenas på ett underbart sätt.
CHÂTEAU LAFLEUR 2009
Drygt fyra och en halv hektar i Pomerol och ett vin som sedan länge hör till de mest eftersökta i hela Bordeaux. Lafleur är samtidigt ingen typisk Pomerol. Den ovanligt höga andelen Cabernet Franc – i Bordeaux även kallad Bouchet – ger det den stramhet, kryddighet och vertikala struktur som skiljer det från de fylligare Merlot-vinerna i omgivningen. I 2009:an består assemblagen ungefär till hälften av Cabernet Franc och Merlot.
Och 2009 var Bordeaux i bredbildsformat. Mycket sol, mogen frukt, koncentration. Lafleur lyckas samtidigt med konststycket att inte låta överdådet bli tyngd. Hallon, mörka bär, även viol, lakrits, skogsmark och kryddor; enorm täthet, men extremt fin tannin. Ett vin som redan på grund av sin minimala produktion är sällsynt, men vars egentliga storhet inte har något med dess sällsynthet att göra.
(Inköpskälla: KATE & KON Österrike)
GIUSEPPE MASCARELLO E FIGLIO – BAROLO MONPRIVATO 2006
Om det finns en motbild till det uppumpade rödvinet, så finns den i Castiglione Falletto. Familjen Mascarello har gjort vin i mer än 150 år och köpte sina första parceller i Monprivato 1904. I dag är denna Cru-läge oupplösligt förbundet med namnet. Vinet består självklart av Nebbiolo, den druvsort som med syra, tannin och livslängd visar att en något ljusare färg hos rödvin är ett ganska primitivt mått.
2006 är i detta avseende en underbar årgång: strukturerad, fast, lämpad för lagring. Röda körsbär, inte så lite rosor, kryddor, grafit, sten och kraftfull tannin. Nu börjar allt detta så smått att fogas samman. Frukten finns fortfarande kvar, men åren har frambringat de extra aromer för vilka vi över huvud taget låter Nebbiolo ligga så länge: jord, torkade blommor, örter och denna knappt förklarliga blandning av finhet och stramhet.
Barolo kan i åratal uppträda som om den inte ville tala med oss. Sedan öppnar den plötsligt dörren. Och släpper in oss. Monprivato 2006 står just nu inbjudande bakom den dörren.
(Inköpskälla: Trinkreif Österrike)
HEITZ CELLAR – MARTHA’S VINEYARD CABERNET SAUVIGNON 2005
Kalifornisk Cabernet har många ansikten. Martha’s Vineyard från Heitz är ett av dem som redan hade förstått Europa innan Europa var redo att ta Napa på allvar. Vinet kommer från Oakville och är en Cabernet Sauvignon vars historia hos Heitz går tillbaka till 1960-talet. Det blev också berömt för en arom som man knappast glömmer vid en blindprovning: eukalyptus och mynta bredvid svarta vinbär, mörk frukt och cederträ.
2005 var ett jämförelsevis svalt år med sen skörd. Vinet visar sig i dag aromatiskt, med finkornig tannin, välproportionerat och nästan europeiskt i uttrycket, utan att förneka sitt ursprung i Napa. Napa behöver inte vara sött, hett och brett. Martha’s Vineyard har den sällsynta kombinationen av kalifornisk mognad och klassisk stramhet.
Efter mer än tjugo år börjar frukten träda tillbaka och låter det framträda som är anledningen till att vi över huvud taget låter Cabernet åldras: örter, jord, tobak, ceder, mynta. Och tidens gång.
(Inköpskälla: Ungerwein Tyskland)
M. CHAPOUTIER – ERMITAGE LE PAVILLON 2004
Hundra procent Syrah, och dessutom från en enda, omkring fyra hektar stor parcel i Les Bessards vid Hermitage-kullen. Vinrankorna för Le Pavillon är delvis närmare 100 år gamla och har rötter i granit. Handplockade, helt avstjälkade, lång tid på skalen och därefter omkring ett och ett halvt år lagrade på trä. Det låter som ett tekniskt datablad. I glaset förklarar det en av Syrah-druvans stora urformer.
2004 var ingen monumental årgång i norra Rhône. Det är precis det som gör Pavillon intressant. De stora årgångarna av detta vin är byggda för årtionden; 2004 visar det elegantare och mindre massivt. Rök, mörka bär, hallon, tjära, lakrits, senare tobak och kakao – men allt utan den sötma och bredd som Syrah ibland får i varmare regioner. Och ett vin som gör en enormt sugen på mogna viner.
(Inköpskälla: Trinkreif Österrike)
SCHLOSS HALBTURN – PINOT NOIR 2002
Nu till det utlovade sakrilegiet. Om det inte finns någon bourgogne på en lista med åtta rödviner måste det finnas en förbaskat god anledning till det. Den heter Schloss Halbturn 2002. På Wittmannshof, ett stort sammanhängande läge nära slottet och i närheten av den österrikiska statsgränsen mot Ungern, står gamla Pinot Noir-kloner vars ursprung ligger i Bourgogne. Rödskiffer och inlagrade kalksediment bildar en jord där Pinot Noir uppenbarligen inte har frågat efter sitt franska födelsebevis.
2002:an hör för mig till de bästa Pinot Noir-viner som någonsin framställts utanför Bourgogne. Och just därför hör det hemma på den här listan: inte som en ersättningsbourgogne, utan som ett motargument mot föreställningen att stora druvsorter är egendom som tillhör deras mest berömda ursprung. Halbturn tog Pinot Noir och översatte det till Burgenland. Resultatet har finhet, sval kryddighet, djup och den säregna transparens som gör Pinot Noir till en av de svåraste och mest fascinerande druvsorterna över huvud taget.
Kulturell appropriering? Absolut. Men av det slag som vinkulturen har levt av i årtusenden.
(Inköpskälla: WeinArt Tyskland)
CHÂTEAU LYNCH-BAGES 1989
Till sist Pauillac och ett vin som får klassificeringssystemet från 1855 att se lite löjligt ut. Lynch-Bages är officiellt Cinquième Cru, alltså femte cru. 1989:an bryr sig inte om det. Den hör till husets mest berömda årgångar. Svarta vinbär, svarta körsbär, grafit, rök, cederträ, läder och cigarrlåda: hela det gamla Pauillac-vokabuläret får uppträda ännu en gång här.
Cabernet Sauvignon leder den klassiska Bordeaux-assemblagen, tillsammans med Merlot, Cabernet Franc och Petit Verdot. 1989 gav enorm koncentration och tannin, men också den substans som mer än tre decenniers flaskmognad inte bara överlever, utan behöver. I dag möter fortfarande mörk frukt och kraft de tertiära aromerna hos en stor mogen Cabernet. Vinet är inte intressant trots sina 37 år. Det är intressant på grund av dessa 37 år.
(Inköpskälla: Ungerwein Tyskland)
Rödvin har skänkt oss den kanske vansinnigaste idén i hela vinkulturen: att köpa något som vi medvetet inte dricker genast. Vi lägger undan det. Väntar tio år. Tjugo. Trettio.
Och någon gång drar vi ur korken och dricker inte bara vin. Vi dricker tid. Vi dricker liv och förgänglighet.