(Manfred Klimek / redaktionen)
Naturviner behöver inte längre någon försvarstext. De behöver kontext. Och just den levererar Mähren för närvarande som få andra regioner i Europa. Mellan Znojmo, Mikulov och kullarna kring Kraví Hora har det under de senaste tio, femton åren vuxit fram ett vinlandskap som inte föddes ur en protest mot konventionella, industriella viner, utan ur en längtan efter det nya, nyfikenhet och en häpnadsväckande drickbarhet. Naturvin inte som en motmodell, utan som något helt eget.
Två namn står som exempel på detta: Milan Nestarec och Martin Vajčner.
Milan Nestarec är sedan länge ett etablerat namn på den internationella naturvinsscenen – tack vare sin konsekvens i källaren. Nestarecs viner känns ofta lekfulla, ibland nästan ironiska, men i glaset är de anmärkningsvärt allvarliga. Reduktion i källaren, gamla vinstockar, mycket tid, knappt några ingrepp. Det som uppstår är viner med en inre spänning, som talar mindre om frukt än om textur, temperatur och energi. Det storslagna TRBLMKR 2021 till exempel (100 % Neuburger, vissa år även en liten andel Malvasia i cuvéen) – den vita etiketten, medvetet nykter – står precis för detta: inget hävdande, ingen förklaring, utan ett anmärkningsvärt självständigt vin med den eftertraktade Coche-Dury-snärten i gommen. På näsan lite Almdudler, sedan ginst, kvitten, lite stenfrukt, mycket lite men ändå närvarande: rökelse, mer hallon, lite gurkmeja, även en aning doft av stövlar i råskinn. I munnen otroligt lättdrucket. Kritiker beskriver ofta Nestarecs stil som ”glou-glou med djup” – ett begrepp som egentligen gör honom orättvisa. Hans viner är lättillgängliga – men det gör dem inte det minsta godtyckliga. De kräver uppmärksamhet, inte medhåll.
Martin Vajčner arbetar i betydligt mindre skala, mer personligt, nästan tyst. Hans viner – till exempel Veltliner Znojmo–Kraví Hora 2023 med den svarta etiketten – visar hur klart den här regionen kan tänka när man låter den göra det. Kraví Hora, bokstavligen ”Kokullen”, är inget spektakulärt namn, men en precis läge: svala nätter, vind, kalkrika jordar. Vajčners veltliner bär upp detta utan patos. Ingen österrikisk kopia, ingen aromatisk överdrift, utan något självständigt: stramt, salt, med en kryddighet som snarare påminner om örtstjälkar och våt sten än om den typiska veltlinerpepparn. Naturvin utan grumlighet som programförklaring, utan dramatisk oxidation som pose. Internationellt uppfattas Vajčner alltmer som en av de vinmakare som visar att ”low intervention” inte automatiskt betyder ”high volatility”.
Det som förenar dem är mindre en stil än ett förhållningssätt: druvsorterna träder tillbaka, platsen träder fram. Många producenter i Mähren arbetar numera med PIWI-sorter – svampresistenta druvsorter, framtagna för att drastiskt minska växtskyddet. Till skillnad från i vissa andra regioner överladdas inte sorterna aromatiskt här, utan hålls medvetet i schack. Resultatet är viner med ett överraskande lugn, ofta svala, ibland kärva, nästan alltid aptitretande. Därför fungerar de så bra till mat – och därför är de så lite kroppsligt uttröttande.
Mähren är inte nödvändigtvis en romantisk vinregion – där liknar den det angränsande österrikiska Weinviertel. Mähren är en verkstad. Och kanske just därför för närvarande ett av Europas mest intressanta laboratorier för etablerat naturvin: mindre ideologi, mer drickbarhet. Mindre pose, mer precision. Nestarec och Vajčner är inga undantag – de är både efterdyningar och förebud.