(Thorsten Kogge / redaktionen / bild: Messe Karlsruhe / animation: rumwayml)
Ingen i världen hade väntat på den. Förutom några människor i Karlsruhe med omnejd – EUROVINO, som just har avslutats.
Ännu en vinmässa? På en marknad som redan känner till fler datum än goda argument? Det låter först som en av dessa idéer som föds i Excel-tabeller – och som borde ha stannat där. Men sedan står man i Karlsruhe. I en hall. Bara en. Och börjar ana att det är just däri poängen ligger. Och att det kommer att bli en bra, avslappnad rundtur.
EUROVINO är kanske den första vinmässan på flera år som inte vill vara större än den är. Omkring 500 utställare, inga globala storhetsfantasier, inget hektiskt avprickande av hallplaner. I stället: överblick. Koncentration – och två till tre trevliga uppföljningar på kvällen. Och – nästan redan irriterande – tid. Tid för samtal som varar längre än två minuter. Tid för viner som inte försvinner i strömmen. Tid för möten som inte slutar i trängsel.
Man går genom den här hallen och märker ganska snart: Här handlar det inte om storlek, utan om närhet. En liten producent från Pfalz, några steg längre bort ett burgundiskt handelshus, sedan Mosel, Alsace, Italien igen. Europa, sammanpressat till gångavstånd. Inget kontin hoppande, utan ett medvetet fokus. Suveränt!
Att Karlsruhe av alla städer ger denna mässa ett hem är nästan subversivt. Ingen metropol, ingen glamour, ingen konstlad upphöjelse. Däremot närhet till Baden, Pfalz, Alsace, Württemberg – och vinodlare som kan resa dit utan logistiskt vansinne. Inga hotellpriser som påminner om börskurser. Ingen mässa som straffar sina gäster ekonomiskt.
Organiserat av Messe Karlsruhe känns det hela som en motbild till de senaste årens överdimensionerade mässverksamhet: mindre, europeiskare, mer kontrollerad. Man skulle nästan kunna säga – förnuftig. Ett ord som länge betraktades som en förolämpning i vinbranschen.
Och vad är det här? Det där i glaset?
Förvånansvärt mycket substans. Mousserande viner visar till exempel hur brett kvaliteten numera är spridd. En Crémant d’Alsace från Arthur Metz – frisk, blommig, med mineralisk spänst – dricker jag farligt snabbt nästan slut. Nyetimber, det premium-”champagnevinet” från England, demonstrerar ännu en gång att Champagne inte längre har ensamrätt på tolkningsföreträdet för de stora mousserande vinerna.
Även Tyskland hänger med, och dessutom återigen på ett häpnadsväckande seriöst sätt. Nik Weis och Bassermann-Jordan tar fram mousserande viner som inte längre är tänkta som biprodukter. ”Cuvée Clara” från Nik Weis (cirka 22 €): precis, modernt, med exakt den balans som en yngre publik söker utan att underskattas.
Och sedan dessa ögonblick som man egentligen åker till mässor för – men som man ofta inte längre får uppleva: upptäckter!
Tim Thesen från Mosel, till exempel. Nästan ingen känner honom, men vinerna står där med en självklarhet som väcker förvåning. Gamla vinstockar, tydliga linjer, priser som nästan verkar vara ett misstag – måste allt verkligen vara så billigt? Tyvärr ja, för tyska konsumenter vill inte längre betala mer för viner från branta lägen än för maskinskördade viner från flacka lägen.
Eller Gut Hermannsberg, där ”7 Terroirs”-rieslingen visar att insteg numera är ett relativt begrepp. Struktur, kryddighet, djup – och utan den tyngd som man förr var tvungen att acceptera för att få det.
Frankrike levererar som väntat starkt. Men även här utan stort spektakel. Louis Latour, Chartron et Trébuchet, Magnien – solida, närvarande, lättillgängliga. Och Alsace, återigen, som en tyst vinnare: Emile Beyer, Demeter, Pfersigberg Grand Cru – ett vin fyllt av den storhet som tillskrivs det.
EUROVINO är ingen stor scen. Och just det är dess ess i mässpokern.
Det är en mässa för människor som faktiskt arbetar med vin – eller vill dricka det på allvar. Ingen vinglande folkmassa på jakt efter nästa öppna flaska.
I stället: koncentration. Och måtta – en förlorad dygd.