(Willi Klinger / Oberösterreichische Nachrichten / Wineparty)
Adventstid i sista minuten: Det är kallt och blir tidigt mörkt ute även utan snö. Idealiska förhållanden för en gemytlig kväll med värmande mat och en god flaska rött vin. Så föreställer jag mig alltid det säsongsmässiga nirvana, oavsett om scenen utspelar sig i det dimmiga Piemonte, hemma på landet eller på en gemytlig restaurang i staden. Ibland känner jag mig emellertid som en utdöende art när jag ser hur festglada människor blir kvar på aperitivon med Aperol Spritz och snacks tills smaklökarna och magnerverna gradvis tappar lusten för en välordnad måltid. En välkänd trendrestauratör berättade nyligen i radion att hans gäster på aperitivon gärna ”glömmer” sina reservationer på andra restauranger. I denna permanenta feststämning krymper området för välgjort rött vin likt rapphönans habitat.
Rött vin är ingen festdryck
Jag förstår emellertid inte varför vinvärlden ständigt låtsas som om man förr föddes med en sommeliergen, medan dagens ungdom, den så ofta omtalade generation Z, inte skulle ha något intresse för vin. Framgångsrika krögare med fokus på vin säger motsatsen: ungdomar dricker vin enligt principen ”mindre är mer”. Kvalitet, inte mängd, räknas, och där brister det när det gäller rött vin. Det är inte bara ungdomar som tycker bättre om de svala, friska och bubblande varianterna, vita och rosé, än det oftast fadda, rumstempererade utbudet av rött vin på prisvärda restauranger. De är också mer lättdruckna än de många tillrättalagda instegsvinerna av rött, där man – helt lagligt – tillsätter oenologiska tanniner (garvämnen) med olika arominriktningar för mer vaniljig sötma eller gummi arabicum för en mjuk munkänsla. Att piffa upp enkla rödviner som om de vore Grands Crus fungerar inte i längden, eftersom man snabbt växer ifrån denna smakprofil när intresset för äkta rött vin väl har väckts.
Stora rödviner har en framtid
Det finns alltså faktiskt en försäljningskris för rött vin, men den gäller de lägre prisklasserna. Österrike dras därför med en årsskörd av rött vin – omkring 70 miljoner liter. Det handlar om ”basrödviner” i det allra lägsta segmentet, för vilka det knappt finns någon marknad. Vem dricker i dag fortfarande en fjärdedels liter rött vin eller rentav Cola-rött, som i min ungdom var något av en kultcocktail?
Även i Bordeaux har man av liknande skäl redan tvingats röja 30 000 av de tidigare 120 000 hektaren vinodlingar. Men de mest efterfrågade europeiska rödvinerna – Pinot Noir från Bourgogne, Cabernet och Merlot från Bordeaux, Nebbiolo med Barolo och Barbaresco från Piemonte, Toscanas stora Sangioveseviner med Brunello i spetsen eller Rioja och Ribera del Duero i Spanien – representerar fortfarande vinodlingens högsta skola. Därtill växer intresset för nya upptäckter: till exempel franska Rhône eller Loire, Syditalien med sicilianska Etna och kampaniska Taurasi av druvan Aglianico, katalanska Priorat i Spanien eller de stilla vinerna från Douro i Portugal samt här och där den så kallade Nya världen. Även Österrikes främsta rödvinsproducenter rapporterar försäljningsrekord och framgångar på den internationella scenen, eftersom Blaufränkisch & Co rekommenderas som intressanta, autentiska alternativ på vinintresserade topprestauranger på grund av de internationellt eftertraktade varumärkenas exorbitanta priser.
Gott rött vin är dyrt
”Mindre är mer” lyder devisen, inte minst eftersom priserna på toppviner av rött vin har skjutit i höjden under de senaste åren. Denna trend drevs också på av institutionella investerare och fonder som hade upptäckt vin som en värdeinvestering. Men värdeökningarna stagnerade när utgångspriserna passerade sin höjdpunkt. Världens för närvarande starkt kritiserade toppområde för rött vin, Bordeaux, är skolexemplet på en misslyckad prispolitik som har lett till ett efterfrågefall. Även politiska omvälvningar, såsom statliga begränsningar i Kina eller amerikanska tullar, har orsakat problem. Den goda nyheten är att man i dag ibland kan få mogna årgångar av välkända rödviner billigare än vad de kostade när de erbjöds vid primeurköp. Bordeaux har redan flera gånger i historien gjort comeback.
Slutsats: Rött vin behöver mognad
Även om de stora rödvinerna i dag är tillgängliga mycket tidigare, kan en nybörjare till en början ha svårt att hantera garvämnena i vissa toppviner. För gommar som vant sig vid sötma känns kärva toppviner av rött vin kantiga och hårda. Det krävs alltså mognad – både hos vinet och hos den som dricker det – samt goda förmedlare mellan de båda. Det är som med krävande musik: en komplex komposition av en god kompositör (vin, vinmakare) behöver goda uttolkare (sommeliers, Wine Educators) och lyssnare som är mottagliga (njutare). Som belöning för ett intensivt engagemang i ämnet ”stort rött vin” väntar en livslång, oändlig njutningspotential.