(Manfred Klimek / animerad bild: runwayml)
Alois Lageder är en man som man i Alto Adige känner till även utanför vinvärlden som en samhällspolitisk personlighet sedan många år tillbaka. Alto Adige, redan i sig en region mellan etniciteter och situationer, fann tidigt i Lageder någon viktig som inte såg dessa mellanrum som ett problem, utan som en möjlighet.
Jag lärde känna Alois Lageder i slutet av 1980-talet, inte på grund av hans viner. Jag var då i Alto Adige för ett politiskt reportage; det handlade om de ultrahögra, tysk-nationella krafternas återkomst i skuggan av de första framgångarna för det österrikiska FPÖ. Tjugo år efter de sista bombattentaten utförda av den tyrolska frihetsrörelsen var stämningen i landet åter spänd, och förhållandet mellan språkgrupperna åter mycket bräckligt. Mycket verkade vara upplagt för en ny omgång av etnokonflikten.
Och så, mitt i detta reportage, kom besöket hos Lageder. Inget samtal om politik, åtminstone inte i snäv bemärkelse. Utan en rundvandring i ett nyligen förvärvat, delvis förfallet tyrolskt herresäte. Och där, nästan i förbigående, presentationen av en idé: Löwengang. På den tiden bara rödvinet (som jag sedan dess, på grund av denna upplevelse, troget har hållit fast vid). Internationellt tänkt. Men inte som ett avståndstagande, utan som en utvidgning. Lageder var säker på att något höll på att förändras i Alto Adige. Att det ekonomiska närmandet i regionen också skulle dämpa de samhälleliga spänningarna. En tillförsikt som vid denna tid var allt annat än självklar. Och Alois Lageder hade rätt.
I dag verkar mycket av detta ha infriats. Alto Adige är ekonomiskt stabilt, flerspråkighet har blivit självklar och regionen är internationellt sammanlänkad. Lageder har inte bara följt denna utveckling, utan också präglat den inom sin bransch och långt utanför den. Verksamheten i Margreid (med osterian och vinoteket ”Paradeis” – ett verkligt paradis) hör till de första i denna numera oenologiskt spännande region som konsekvent arbetar biodynamiskt. Inte som greenwashing, förstås, utan som ett system. Vinodling som kretslopp, som en jordbruksmässig helhet där vinstockar, djur och jordar tänks tillsammans.
Vinerna bär denna arbetsmetod utan att framhäva den. Löwengang finns kvar, numera i flera varianter. Chardonnay hör till de mest kända tolkningarna av druvan i Italien, med substans men utan överdrifter. Cabernet Löwengang visar hur denna internationella druva här kan hitta sin egen form utan att förneka sitt ursprung som kvalitetsdruva för massmarknaden.
Därutöver finns viner som i högre grad är tänkta utifrån regionen. Terra Alpina Pinot Grigio, ofta underskattad eftersom den är lättillgänglig, men samtidigt precis och klar. Porer Pinot Grigio, som visar vad denna druva kan åstadkomma bortom det godtyckliga. Och slutligen Casòn Bianco (druvsorter: Viognier, Petit Marsanne, Rousanne, Marsanne, Semillon och Assyrtiko), en cuvée som undandrar sig varje snabb kategorisering och just därför förblir så extremt spännande.
I dag drivs vingården av Alois Lageders son, Alois Clemens Lageder. Övergången skedde utan avbrott, vilket inte är förvånande i den omsorgsfullt skötta verksamheten. Inriktningen består, besluten vidareutvecklas. Man märker att det här inte är en avslutad modell som förvaltas, utan ett öppet system som fortsätter att utvecklas.
En gång om året öppnas detta system också mot omvärlden. SUMMA heter den lilla vinmässa som Lageder arrangerar, tidsmässigt parallellt med Vinitaly i Verona, men i en helt annan dimension. Inget stort evenemang, inget mässrummel, utan ett koncentrerat möte mellan vinodlare som delar en liknande förståelse av vin. Här står flaskor som man annars sällan hittar sida vid sida. Här provas, diskuteras och jämförs det. Här tänks det kring vin, så som den filosofiskt begåvade Alois Lageder en gång tänkte kring det.
SUMMA är därmed mer än bara ytterligare ett vinevenemang. Det är en förtätning av det som Lageder har byggt upp under årtionden: ett nätverk, en idé om vinodling, ett sätt att umgås med varandra. Där träffar man vinodlare från Frankrike, Österrike, Tyskland och Italien som inte definierar sig genom marknadsandelar, utan genom sitt arbete.
När man i dag betraktar Lageder ser man inget enskilt vin, inget enskilt projekt, utan ett sammanhang. En vingård som har förändrats genom åren utan att behöva uppfinna sig på nytt, genom att ständigt uppfinna sig på nytt. Giovanni di Lampedusa hälsar. En region, en gång så tydligt splittrad i sina etniciteter och dalgångar, växte samman och utgör ett internationellt exempel på framgång även för politiskt svåra regioner. Det skulle i dag, i tider av hat på sociala medier, inte längre vara möjligt.