(Manfred Klimek)
Jag skulle bara hämta Bilomjölk, när jag plötsligt stod framför en liten trälåda: en magnumflaska av Faustino Rivero Ulecia Reserva 2019, snyggt och tilltalande förpackad – och det för € 9,90 hos lågprisbutiken Netto. Ett ögonblick av förundran, följt av en kraftig rynkning på pannan och sedan: ett inre nickande. För den här flaskan berättar mycket mer om vinmarknaden 2026 än vi skulle kunna ana vid första anblicken.
Faustino Rivero Ulecia är en hundraårig Rioja-tradition från Arnedo i La Rioja, en familj som har producerat och exporterat vin (med den internationellt kända etiketten) sedan 1899, långt innan många konsumenter ens visste var Rioja låg på kartan. Men just denna Reserva 2019 kommer inte från DOCa Riojas kärnområde och inte heller från själva Arnedo, utan från en helt annan del av Spanien: Utiel-Requena, knappt 500 kilometer sydost om Valencia, en region med medelhavs-kontinentalt klimat och en egen identitet, som framför allt förknippas med den röda druvsorten Bobal – sedan de stora spanska vinhusen expanderade med export och volym som fokus under slutet av 1980- och 1990-talen. Denna expansion var ingen slump, utan en företagsmässig reflex: den som vill växa söker territorier, druvor och kapacitet. Utiel-Requena var ett av tillväxterans svar – ingen prestigeregion, men en funktionell region som gick att forma kostnadseffektivt.
Det som står där i magnumflaskan – vinet har för övrigt fått 90 poäng av James-Suckling-testarna – för mindre än tio euro hos lågprisbutiken är i grunden en klassiskt vinifierad spansk Reserva: rubinröd med violetta reflexer, sammansatt av Bobal (80 %) och Tempranillo, väl extraherad, sammetslen, med ordentlig syra och en kropp med mogen frukt och traditionella fattoner, som tillgodoser gommen betydligt mer komfortabelt än fyndpriset skulle antyda. Det är ett vin som nästan rörande doftar och smakar av den gamla vinvärlden – inget märkvärdigt, men ljusår från det blask vi annars oftast får för 4 euro och 95 cent när det gäller rödvin.
Men här ligger den egentliga poängen: Hur kommer det sig att ett vin av denna härkomsten och kvaliteten kostar så lite hos Netto? Svaret är inte bara att Spanien producerar enorma mängder vin och att klimatet möjliggör gynnsamma skördar. Utan att överproduktion, globalisering och försäljningstryck i dag gör saker möjliga som för tio år sedan fortfarande skulle ha verkat absurda. De här flaskorna är inga vingårdsviner, inga klassiska Rioja-reservor från Rioja Alta eller Rioja Alavesa. De är bredbara råvaror – tydligt vinifierade, lättdruckna, konsumentorienterade – och de produceras i mängder som vänder upp och ned på traditionella volym- och prismodeller.
Och de får genomslag. De få hyllmeterna med dessa prisvärda reservor tränger undan tyska och österrikiska rödviner, särskilt där konsumenten inte nostalgiskt håller fast vid hembygden, utan fattar beslut utifrån pris och känsla : ”Vad får jag för pengarna?” Den frågan besvarar en spansk Reserva, dessutom i magnumflaska, för under tio euro i dag snabbare än många inhemska lantviner. Hur patriotisk en köpare än må vara – när en magnum av ett acceptabelt vinifierat rödvin fångar blicken och prislappen verkar vara ett skämt, då segrar ofta fyndjägarinstinkten över den inhemska lojaliteten.
Och det slutar inte med detta enda vin. 2026 kommer – det kan man redan nu säga med tämligen stor säkerhet – en flod av billiga, anständiga till mycket anständiga viner från sydeuropeiska odlingsområden att översvämma våra hyllor. Från Italien till Spanien, från Portugal till södra Frankrike: gamla varumärken, nya varumärken, stora volymer, låga priser. Det här är ingen övergående hype, utan en strukturell marknadsförskjutning. Orsakerna är lika nyktra som komplexa: högre avkastning, skördepriser, distributionskedjor, inflationstryck, internationell efterfrågan – och det enkla faktum att många sydeuropeiska regioner i dag kan leverera exakt det som den breda, priskänsliga konsumenten efterfrågar: smak utan pretentioner, drickbarhet utan skavanker, pris utan ånger.
Om det är bra eller dåligt – det kan och måste var och en själv avgöra. Men om du i helgen plötsligt upptäcker en magnum för 9,90 € bredvid mjölken på Netto, som du på allvar skulle kunna tänka dig att öppna till maten – då är det kanske inte längre en slump, utan ett symptom. Ett symptom på en vinmarknad som håller på att omorganiseras – och på en konsumtion som sedan länge inte längre tänker enbart territoriellt, utan globalt.