(Redaktionen, Reuters)
Det finns berättelser som låter så osannolika att man egentligen skulle behöva hitta på dem – om det inte vore för verkligheten som levererar dem till oss. Den senaste lyder: Just Grüner Veltliner från Kamptal har bidragit till att få Donald Trumps tullpolitik att vackla.
Som det i den österrikiska Standard står i dag var det en liten amerikansk importör som satte käppar i hjulet för det stora politiska spelet. Victor Schwartz, handlare i New York, köper bland annat Grüner Veltliner i Niederösterreich. Hans företag Vos Selections var den första käranden i ett mål mot Donald Trump. Målet: att häva de nya importtullarna som Trump ville lägga på européerna.
Att käranden just har Veltliner i sin portfölj saknar inte ironi. Godfried Steinschaden, vinmakare från Engabrunn, sade till Standard: „Jag visste inte ens att det var Victor. Men egentligen passar det honom.“En mening som en axelryckning – och ändå rymmer den hela poängen med denna historia: En man, ett vin, en stämningsansökan mot världens mäktigaste regim; framgångsrikt, åtminstone till en början.
Dimensionen ska inte underskattas. Trump hade periodvis strafftullar på upp till 200 procent i åtanke. Som det står att läsa i Standard skulle sådana tullar ha inneburit ”slutet” för exporten. I stället blev det 15 procent – illa nog, men hanterbart. Steinschaden skickade förutseende nog en stor del av sin årsvolym över Atlanten tidigt. Man delade tullarna med importörerna. För små handlare som Schwartz är det dock svårare, säger Schwartz. Och det är just därför han väckte talan.
Och vann. Först i en amerikansk distriktsdomstol, sedan i en appellationsdomstol. Fallet ligger nu hos Högsta domstolen. Men redan nu, skriver Standard, ”torde domen få långtgående konsekvenser – även för Österrike.”
Plötsligt är denna man från New York, som importerar Grüner Veltliner, en figur i världspolitiken. ”Schwartz är numera något av en kändis”, heter det i Standard. Han går från intervju till intervju och har redan medverkat i New York Times podcast.
Och här kommer poängen: Det var inte de stora husen i Bordeaux eller Bourgogne, inte champagnebaronerna eller de italienska lobbygrupperna, som satte Trump på plats. Det var en handlare med hjärta för Österrike. En handlare som visste att Grüner Veltliner i USA inte bara hade blivit en nisch, utan en nödvändighet. Utan Veltliner ingen kombination med skaldjur, inget lätt vitt vin till sommarköket, inget alternativ till Chardonnay.
Man kan säga: Trumps tullar har – tills vidare, och tyvärr säkert inte för gott – gått på pumpen mot verkligheten hos ett vin som han förmodligen inte ens kan stava till.
Och det är en lärdom. Vin är inte bara njutning, ibland är det också politik. Det berättar inte bara historier om terroir och klimat, utan skriver kapitel i ekonomiska krigs annaler. Att Österrike fick spela en liten huvudroll där beror inte på Wiens eller Bryssels stora makt, utan på en man i New York – och en druvsort som för bara en generation sedan hånades som ett provinsiellt skämt.
I dag är Grüner Veltliner däremot en exportvara, en kultflaska och, som vi ser, ett politiskt instrument. Som det står att läsa i Standard står USA numera för 8,5 procent av Österrikes exportomsättning – och den fortsätter att växa, medan andra marknader stagnerar.
Det är ingen slump. Det är en druvsorts tysta revolution. Och kanske är det just detta vi borde fira en liten stund: att ett glas Veltliner kan utöva mer makt än Trumps Twittertirader. Tills vidare. Och tyvärr troligen bara under kort tid i verkligheten.