(Manfred Klimek / redaktionen)
Sedan några dagar tillbaka får WINEPARTY anonymt, via en Hotmail-adress, datamaterial från vinhandeln. Det rör sig om försäljningssiffror från stora återförsäljare som har skickats till oss av en visselblåsare. Vi publicerar dessa siffror med all tillbörlig försiktighet. Vi känner inte med säkerhet till deras ursprung och kan inte verifiera dem oberoende. Men materialet har en viss autenticitet, som avsändaren medvetet låter skymta: små detaljer som kan få det att framstå som sammanhängande. Därför förtjänar det uppmärksamhet. För även om enskilda värden skulle vara inexakta tecknar de en bild som många vinodlare och handlare sedan länge känner igen av egen erfarenhet.
Det senaste materialet gäller första halvåret 2026. En stor onlineåterförsäljare ska enligt uppgift ha noterat en nedgång på två procent för mousserande vin, medan vitt vin minskar med åtta procent och rosé ökar med sju procent – dock från en fortfarande låg nivå. Verkligt alarmerande blir det för rödvin. Minus 46 procent. Ännu mer dramatiskt ser det ut för sött vin, portvin och närliggande kategorier. Minus 78 procent. Samtidigt ökar alkoholfria produkter med 180 procent – dock från en hittills mycket liten bas.
Om dessa siffror ens tillnärmelsevis stämmer uppstår en fråga som det förvånansvärt nog talas väldigt lite om.
Måste vi rädda rödvinet?
Under flera år diskuterades framför allt de alkoholfria vinernas framgång. Dessförinnan stod rosé i centrum, tillsammans med lättare vita viner och nya mousserande viner. Rödvin ansågs däremot så självklart att nästan ingen kom på tanken att dess ställning en dag skulle kunna vara allvarligt hotad.
Var det just detta som var ett misstag?
I dag kräver rödvin mycket av sådant som tidsandan allt mer sällan erbjuder. Tålamod. Uppmärksamhet. Ofta en gemensam måltid. Och svalare årstider. Den som efter en lång arbetsdag i denna nya arbetsvärld sitter hemma vid bordet eller träffar vänner över en drink väljer numera ofta andra ädla drycker. Det här är inte längre en trend. Det är en förändring av livsvanorna.
Därtill kommer klimatförändringen. Heta somrar får många konsumenter att automatiskt söka sig till svala viner. Även övertygade rödvinsdrickare upptäcker plötsligt riesling, sauvignon blanc eller champagne på nytt. Samtidigt växer en generation upp för vilken stora Bordeaux-viner, Barolo eller Rioja inte längre lika självklart hör till den egna vinvärlden som de gjorde för boomer-generationen och generation X. Bourgogne har fortfarande en viss adelsstatus, något särskilt. Men även den verkar vara hotad.
Än mer beklämmande blir dock bilden när man blickar mot en annan kategori.
Sött vin.
Sauternes, Tokaj, Trockenbeerenauslese, Beerenauslese och stora isviner hörde i årtionden till Europas mest dyrbara viner. I dag försvinner de tyst från många vinlistor. Inte för att deras kvalitet har försämrats, utan för att de knappt längre beställs. Den som frågar unga sommelierer får ofta höra överraskande saker. Vissa har knappt längre fått smaka riktigt stora söta viner.
Det skulle vara en kulturell förlust.
För sött vin är ingen randföreteelse i den europeiska vinhistorien. Det hör till dess äldsta och viktigaste kapitel. Att helt enkelt låta det försvinna ur vinkällarna vore ungefär som att man inom den klassiska musiken en dag skulle avstå från Mozart, eftersom streamingtjänsterna just nu visar andra preferenser. Frågan är därför kanske inte alls om rödvin eller sött vin kommer att försvinna, utan hur vi får tillbaka dem i vardagen.
Behöver rödvin nya serveringstemperaturer? Andra gastronomiska koncept? Större mod att satsa på lättare stilar som kan drickas tidigare? Och vore det inte dags att äntligen åter visa sött vin där det hör hemma – inte bara till dessert, utan till ost, gåslever, kryddstark asiatisk mat eller helt enkelt som solist? Och varför finns det inga söta viner att blanda i barvärlden?
WINEPARTY kommer att fortsätta publicera data som skickas in anonymt – alltid med påpekandet att vi inte slutgiltigt kan kontrollera deras ursprung. Samtidigt bjuder vi in vinodlare, handlare och sommelierer att dela med sig av sina erfarenheter. Och även vi själva börjar nu verifiera materialet.
För en sak verkar redan stå klar: Om denna utveckling bekräftas diskuterar vi inte längre kortsiktiga marknadstrender. Då talar vi om en djupgående förändring av den europeiska vinkulturen.