Vi kommer till Opus One mitt under skörden. Michael Silacci har egentligen annat att göra, men tar sig ändå tid för oss. Han visar oss runt i vingårdarna och vinkällaren, låter oss prova must och jäsande partier och slår sig slutligen ner med oss för en provning. I juli 2027 går Silacci i pension, och 2026 är hans sista skörd. Sedan 2001 har han ansvarat för Opus One. Att i 25 år göra ett av Kaliforniens och världens mest berömda viner är en stor karriär. Att lämna vinet i bättre skick än man fann det är den större bedriften.
Opus One är en häpnadsväckande plats. Byggnaden i Oakville, med kalksten, arkader och stram geometri, bär på franska gener, medan den enorma kaliforniska himlen breder ut sig ovanför. Även gästfriheten fungerar enligt båda systemen. Fransk form möter amerikansk generositet. På vår specialtryckta meny står det ”Mr. and Mrs. Gerhard Retter”. En liten korrigering: Cornelia och jag är inte gifta. Vi åkte inte heller spontant till Las Vegas under den här resan. Inte än.
Vi dricker ur Zalto Bordeaux, mitt favoritglas. Över de fyllda glasen ligger glaslock. De tas bort ett efter ett, så att vinernas utveckling kan följas mer exakt. Executive Chef Sean Koenig serverar en smakrik Mont Blanc med anklever och persika, Gruyère-gougères med majs och tryffel samt gazpacho på gamla tomatsorter, Meyer-citron och granskott. Små rätter, precist anpassade till vinet. På Opus One lämnas lite åt slumpen.
Det var redan 1978 idén. Baron Philippe de Rothschild från Château Mouton Rothschild och Robert Mondavi beslutade då att tillsammans framställa ett stort vin i Napa. Den första årgången kom 1979. Opus One skulle inte bli en efterbildad Bordeaux. För det var Robert Mondavi förmodligen ändå fel person. Och Philippe de Rothschild hade knappast kommit till Kalifornien för att producera Mouton under palmer. Det spännande låg i kollisionen mellan två vinkulturer: å ena sidan det franska tänkandet i ursprung, cuvée och generationer, å andra sidan den kaliforniska lusten att experimentera och använda teknik.
Den spänningen finns kvar. Opus One smakar inte som Bordeaux och under sina bästa årgångar inte heller som den övermogna Napa-cabernet där servetten fastnar på bordet efter ett glas. Silacci vill att ursprunget i vinet ska kunna avgränsas allt mer exakt: Nya världen, Napa Valley, Oakville, Opus One.
En väsentlig del av vingårdarna ligger i To Kalon. Omkring 100 av Opus Ones totalt 170 hektar vinodlingar finns där. Jag betraktar To Kalon som en cru, även om det inte finns någon europeisk klassificering för det i Napa. Mayacamas alluvialfläkt har lämnat efter sig en komplicerad mosaik av grus, sand och lera, därtill kommer vulkaniskt präglade partier. För Silacci är dessa skillnader arbetsmaterial. Parceller betraktas separat, kloner anpassas och skördetidpunkter bestäms individuellt.
Numera är det framför allt klimatet som sysselsätter honom. Det har aldrig rått brist på sol i Napa, men nu kan det bli avgjort för mycket av den: hetta, torka och solbränna avlöser varandra med skyfall och de ökända Atmospheric Rivers. Därför experimenterar Opus One bland annat med grundstammen Gravesac, vars rötter ska klara både torra och mycket våta perioder bättre. Vinrader riktas om. Morgonsol kan vara gynnsammare än den aggressiva hettan på eftermiddagen. Drönare kartlägger arealerna. Ett block framför vingården anlades i en böljande form och kallas internt ”Swoosh”, eftersom ljus och skugga fördelas gynnsammare där. På Atlas Peak uppbinds vinrankorna så att skotten bildar ett slags skärm över druvorna.
Hela den tekniska insatsen har ett uttalat gammaldags mål: Vinet ska smaka gott.
2022 gjorde det svårt. I början av september svepte en extrem värmebölja in över Napa. Silacci var tvungen att avgöra om han skulle vänta eller skörda. Och nu träder Rihanna in i historien.
Hennes låt ”Umbrella” gick tydligen runt i hans huvud vid den tiden. Där rappar Jay-Z: ”We fly higher than the weather.” Silacci beslutade sig för att göra just det och förekomma vädret. Han började skörda tidigt. Samtidigt avstod han från att ytterligare minska skörden genom en sen grönskörd. Hans övervägande: Vid extrem hetta borde vinrankan hellre fördela sin energi på fler druvor. Färre frukter hade möjligen drivit de återstående druvorna ännu snabbare mot övermognad.
Alla på egendomen var inte entusiastiska. Silacci gjorde det ändå.
2022-årgången visar att beslutet var rätt. Svarta vinbär, mörka bär, torkade rosenblad, grafit, oliv och cederträ. Den nya franska eken är trots 18 månaders lagring förvånansvärt mjukt integrerad. Fina tanniner, tillräcklig syra, saftig frukt. Framför allt saknas den kokta sötma som man skulle kunna förvänta sig efter ett sådant väderår. Vinet består av 80 procent cabernet sauvignon, därtill petit verdot, cabernet franc, merlot och 0,5 procent malbec. Skörden började redan den 24 augusti.
2019 tycker jag ännu bättre om. Kanske har jag aldrig druckit Opus One bättre. Mörk frukt, enorm spänst, mycket fina tanniner, perfekt integrerad ek. Vinet är tätt och kraftfullt, men förblir rörligt. 2012-årgången har redan kommit längre. Svarta vinbär, skogsbotten och grafit, silkeslena tanniner, fortfarande livlig syra. Det har nått en underbar drickmognad och borde ändå utan problem kunna utvecklas vidare i tjugo år.
Dessförinnan finns Ouverture 2022 i glaset. Tidigare buteljerades Ouverture som en cuvée över flera årgångar, men numera har även den en årgång. 94 procent cabernet sauvignon, 18 månader på ny fransk ek, 210 dollar från vingården. ”Instegsvin” vore med tanke på priset ett uttryck för kalifornisk humor. Den aktuella Opus One kostar dock 490 dollar. Och plötsligt är Ouverture nästan ett specialerbjudande.
Silacci har förändrat Opus One kontinuerligt under sina 25 år. Spontanjäsning med jäst från de egna vingårdsparcellerna, klonblandningar, nya parcellindelningar, andra grundstammar och ändrade riktningar på vinraderna har tillkommit. Han berättar om det utan den store förnyarens åthävor. En mening fastnar: Man når aldrig den punkt där man kan säga att man nu har ”svaret”.
Det är förmodligen den klokaste mening en vinmakare på en berömd vingård kan säga.
Det är ännu inte avgjort vem som ska efterträda Silacci. Meghan Zobeck, Director of Winemaking sedan 2025 och den första kvinnan på denna position hos Opus One, hör till de möjliga kandidaterna. Man söker internationellt. Silacci själv verkar inte ha för avsikt att därefter enbart spela golf. I amerikanska medier har han talat om små egna vinäventyr – kanske sauvignon blanc, kanske cabernet från Rutherford eller Oakville. Han kan till och med tänka sig att studera Method Acting i New York. Robert De Niro is waiting.
Efter 25 år på Opus One får det gärna bli något annat.
Frågan kvarstår hur mycket förändring en ikon tål. Silacci har besvarat den ganska övertygande: Under hans ansvar har man arbetat med jäst, kloner, grundstammar, planteringar, lövverk och skördetidpunkter. Numera flyger övervakande drönare över To Kalon. Och under ett svårt år kan till och med Rihanna hjälpa till med beslutet om skörden.
Men en sak får inte gå förlorad i allt detta. Vinet måste fortfarande smaka som Opus One.