I snart tio år har jag haft ett litet privilegium som några kollegor förmodligen skulle kunna avundas mig. Varje vecka rekommenderar jag i WELT am SONNTAG ett vin till ett recept av den fantastiske kocken Volker Hobl. Inte en gång i månaden, inte som ett tillfälligt vinspecial och inte bara när Bordeaux, Bourgogne eller någon annan vinregion kräver uppmärksamhet. Varje vecka! 52 veckor om året! 52 rätter! 52 viner!
Det gör mig förmodligen till den enda vinskribenten i det tyskspråkiga området som år efter år får publicera 52 individuella vinrekommendationer i ett brett medium med stor upplaga. Och ur detta följer en andra särart: Dessa små recensioner hör till Tysklands mest lästa återkommande vintips. Här förekommer vinet inte i en facktidskrift vars läsare redan vet vad Timorasso, Assyrtiko eller Listán Blanco är. Det möter en stor publik på söndagen under läsningen.
Det förändrar arbetet avsevärt. För varje vecka börjar sökandet om från början. Vinet måste passa till rätten, finnas tillgängligt och bör helst inte kosta vad andra människor lägger på en kortsemester. Naturligtvis får en dyrare flaska förekomma någon gång. Men mycket intressantare är det ständiga sökandet efter viner mellan tio och trettio euro som faktiskt har något att berätta. Efter druvsorter som ingen just nu har på radarn. Efter vinodlare som ännu inte alla känner till. Och ibland efter den ganska muntra insikten att det till en rätt just är det vin som den klassiska läroboken om kombinationer förmodligen inte skulle ha föreslagit som passar.
Efter nästan tio år har omkring 500 individuella recensioner kommit till. Ett ganska stort, något anarkistiskt vinarkiv: champagne till sötsaker, Welschriesling från Steiermark, Syrah från Mosel, Timorasso från Piemonte, Assyrtiko från Grekland, Listán Blanco från Teneriffa. Däremellan Bordeaux, Bourgogne, Riesling, Sauvignon och alla de vanliga misstänkta. Det avgörande var aldrig om ett vin är trendigt just nu. Det måste passa till maten. Och det måste smaka gott.
Här är tio av dessa små söndagsresor i vinets värld:
Passar perfekt: För bara några år sedan serverade sommelierer nästan uteslutande söta viner till sötsaker. De hör däremot ihop med ost – i stället för det oförnuftiga rödvinet som av tradition serveras till ost. Sötsaker måste (!) ackompanjeras av champagne. Och en av dessa champagner är den som alltid ligger i mitt kylskåp som nödranson: den lilla flaskan (0,375 l) Cuis 1er Cru från Pierre Gimonnet & Fils – en cuvée från olika lägesparceller och en Blanc de Blancs, alltså gjord enbart på Chardonnay. På doften vit grapefrukt, lime, inledningsvis enormt mycket brioche, därefter lite päron och endast mycket lite krusbär. I munnen superbt elegant och lyxig. Ett fint nöje.
För € 21,90 hos www.bremer-weinkolleg.de
Passar perfekt: Sommar: För mig är det alltid också en påminnelse om skaldjurssallader som denna – och om hur de även i Frankrike framför allt är en lunchtradition. Till den tar jag fram en fransk Viognier ur kylskåpet, en druva som vi borde dricka oftare igen: Viognier Réserve från Les Bertholets i Languedoc. På doften massor av stenfrukt, tropisk frukt, pomelo, lite citrus, därefter också något av en sommaräng och en antydan till purjolök. I munnen har den genom en kort lagring på trä fått lite mer kraft – men avslutningsvis är det ett lättsamt sommarvin.
För € 7,49 hos www.conderwines.de
Passar perfekt: Genial idé att klä en salsiccia i köttbullens skepnad. Den grovkorniga italienska korven, subtilt kryddstark, ackompanjerar jag med ett ovanligt vin: Syrah Limited Edition 2023 från Günther Steinmetz i Brauneberg vid Mosel (vinmakare: Stefan Steinmetz). Att även denna druvsort, som framför allt har sina rötter i Rhône, kan utveckla en särskild smakprofil vid Mosel visar detta vin på ett utpräglat sätt. På doften en lugnt framträdande cassisarom, gott om grafit, blåbär, lite ängsörter, en aning rökt kött och även paprika. I munnen kommer den utmärkta användningen av trä till sin rätt: kraft och elegans i perfektion.
För € 49,95 hos www.bottle-hero.de
Passar perfekt: Kännetecken: kryddstarkt. Passar även ett måttligt och inte överdrivet kryddigt vin till det? I stället för ett mer neutralt ackompanjerande vin? Jag tycker det och går ner i källaren för att hämta upp en av de mer sällsynta flaskorna: Bio-Sylvaner Reserve AOC 2023 från Jean Sipp (som egentligen borde mogna några år till i källaren) från Alsace, där jag nyss var. På doften först en örtighet som påminner om Sauvignon, därefter lite aprikos, även omoget kvitteng, lite päron, citron och även en liten antydan till krita. I munnen en förvånansvärt elegant kraft, trots att detta vin aldrig har sett insidan av ett träfat.
För € 28,00 hos www.vino45.it
Passar perfekt: Panzanella alltså, en toskansk-umbrisk fattigmansbrödsallad som tolkas på många och olika sätt och som blev mycket modern i mitten av 1980-talet bland skikten ”som klingar med juveler” (John Lennon 1964 i Royal Albert Hall). Här hade vinkombinationen varit enkel om det inte vore för den söta honungsmelonen, som jag måste ställa mot ett vitt vin med ordentlig karaktär: Timorasso Derthona Colli Tortonesi DOC 2024 från Vietti, den ”vita Barolon”. På doften vita blommor, även en kort ton av kamomill, kvitten, därefter mer vegetalt än blommigt, blodapelsinskal och mycket lite lagerblad. I munnen dominerar örter och återigen en antydan till apelsin. En okänd raritet från Piemonte.
För € 29,00 hos www.superiore.de
Passar perfekt: Min aptit växer när jag läser till ren, ja enorm hunger. Den läckra kycklingen i dag, kapris och citron, ackompanjeras av en steirisk Welschriesling, men en som nästan helt avviker från rollen som enkelt vardagsvin, en roll som omkring 99 % av alla framställda Welschriesling måste tåla: Welschriesling Ried Ottenberg Veithhansl 2021 från Weingut Tement. Varför passar det så bra här? Eftersom det fick mogna på trä (vilket ger burgundisk kraft) och bidrar med en underbart elegant, mineralisk sälta, som om läget låg mycket nära havet. På doften först en kort ton av viol, därefter kalla morötter, grönskan vid en bäckfåra, päron och en antydan till renklode. I munnen en munfull vin utan plågan av överdådig kraft.
För € 26,50 hos www.weinfurore.de
Passar perfekt: Paprikakorven avgjorde saken. Mot den står här bara en Sauvignon Blanc pall, en från Nya Zeeland, där man jäser Sauvignons i Marlborough särskilt fruktiga. Jag har dock valt ett något mer återhållsamt vin, Rimapere Sauvignon Blanc 2024, beställt av den avlidne franske ägaren till en toppvingård, Benjamin de Rothschild, som hade en Loire-Sauvignon-vision för sitt utlandsprojekt. På doften först en kraftig arom av passionsfrukt, lite mango, därefter rikligt med citrusfrukter och lite färskt linne. I munnen inte den förväntade attacken av tropisk frukt, utan förnäm elegans med tillräcklig kraft för att stå emot paprikakorven.
För € 15,95 hos www.weinfreunde.de
Passar perfekt: Kaviar: Det är störens rom. Bottarga di Muggine är i Italien den enkla, orangefärgade ersättningen för kaviar – de enkla människornas kaviar. Men det som gör multefisken rom så annorlunda och speciell i Italien är dess kryddighet genom lufttorkning. Och just till denna salta kryddighet passar den salta Trenzado Listán Blanco 2025 (vitt vin) från Suertes del Marqués (Teneriffa) perfekt. På doften först lite lukt av nyårssmällare, därefter kallt päron, även lime, lite krusbär och fuktig pimpsten. I munnen perfekt och gör ett kraftfullt intryck. Och det med jämförelsevis låg alkoholhalt.
För € 26,50 hos www.gute-weine.de
Passar perfekt: En grek. Och inte jämförbar med den grekiska vin som Udo Jürgens sjöng om på 1970-talet – och då menade människorna. Alltså en grek, ett vitt vin: Assyrtiko Monograph 2025 från vineriet Gaia Wines. Jag medger: Grekiskt vin står inte ofta på min lista. Ett misstag, som denna Assyrtiko bevisar. På doften lite kamomill, viol, sommaräng, lite krusbär, kvitten och en antydan till ananas. I munnen medelfyllig frukt och kritan från salterna i kalkjordarna. Passar utmärkt till grönsaker. Och till sommaren.
För € 15,85 hos www.weinco.de
Passar perfekt: Den japanska parksliden, som är förvillande lik grön sparris, betraktas i Tyskland som en invasiv växt – alltså som något ont. Men enligt min mening får allt som smakar gott gärna invadera. På något sätt invasiv är också druvsorten Chasselas (Gutedel), som vinodlarna vid Genèvesjön bara erkänner som inhemsk där. Hur som helst valde jag den praktfulla Gutedel Ortswein 2024 från det även arkitektoniskt tilltalande Weingut Blankenhorn i Markgräflerland. På doften mjuk mandarin, lite gult päron, lite kvitten och därefter även framträdande lime. I munnen en helt underbart lättdrucken syra som för ner vinet genom strupen utan att någonsin bränna.
För € 13,50 hos www.wirwinzer.de